Är det OK att blogga om Bibeln, utan att det blir predikan? Kanske ”jag brottas med det här”-poster, eller vad vi ska kalla det. ”Ge plats för tvivlet”-poster, liksom. Eller borde vi vara mer proklamerande när vi skriver på Nätet?

Men det viktigaste är, anser jag, att vi inte hakar upp oss på detaljer så som om de såg en person, ett ljussken, hörde en röst, förstod vad som sades eller inte osv…

Det viktiga i berättelsen är ju Paulus, hans upplevelse och vad vi kan lära om Gud och människor utifrån denna upplevelse…

Läs också Mackan Anderssons underbara kommentar tar han tar upp textanalyser och översättningsproblematiken…

Vill bara kort ifrågasätta att synen på Bibeln som ofelbar skrift egentligen berörs av just det här inlägget. Bibeln kan vara helt ofelbar, utan att Paulus är det när han refererar till sin upplevelse.

Bibeln är speciell på det vis att den inte förskönar karaktärerna i den. Bara för att Bibeln (ofelbart?) återger vad som sägs, betyder inte det att det som sägs är sant. När Satans lögner citeras i Bibeln blir de inte plötsligt sanningar, Bibelns text kan vara ofelbar utan att Satan är det.

Kort sagt, man kan tänka sig att den andra beskrivningen var exakt så som Paulus uttryckte den. Paulus , i sin tur, kanske skarvade lite (vilket kanske inte ansågs så fult i den kulturen som den gör idag, kolla bara på hur NT:s författare citerar GT).

Guds välsignelse!

Jag håller med dig om att det blir problematiskt att tala om Bibeln som ”ofelbar”, om man menar att varje ord – dessutom i varje översättning – är riktigt. Så, bra där, fortsätt att peka på inkosekvenserna, när du känner att det behövs.

Jag menar också att det är bra, just för att det får oss att ställa större och viktigare frågor som ”Vad handlar då texterna om, egentligen?” eller ”Men – vad är då Guds Ord i detta?” eller mer vardagsnära ”Hur får jag vägledning i detta? Och gör det någon skillnad om jag läser på ena eller andra sätttet?” Så – schysst! Du hjälper antagligen en massa kristna att slipa sina argument, inför sig själva, eller hjälper dem att ställa rätt frågor för att komma fram till en egen, välgrundad åsikt, snarare än att bara tugga i sig något som blivit dem givna.

Så – cred.

Men får jag ge några möjliga ”felkällor” i läsningen, som möjligen kan…. förklara något?

1) Översättning – till att börja med måste jag erkänna, efter några månaders arbete med Fribibel, att texterna inte alltid är sådär väldigt lätta att översätta. Olika författare uttrycker sig väldigt, väldigt olika. Man använder olika språk, olika bilder, har olika ordförråd, etc. Min egen erfarenhet här är skillnaderna mellan Markusevangeliet och Jakobs brev, där Markusevangeliet har författats på en grekiska liknande den jag själv har. Rak ordföljd, få bisatser, korta meningar. Medan Jakobsbrevet ofta har LÅNGA meningar, inskjutna bisatser, underförstådda subjekt och objekt – de måste utläsas (tolkas) utifrån verbformerna, etc.

Det är inte svårt att tro att man helt enkelt missar i översättningen när det gäller ”såg – inte hörde” kontra ”hörde – inte såg”.

I just det här fallet föreligger inget sådant översättningsfel, men det KAN vara sådana problem.

2) Flera olika versioner av grundtexten – ibland finns flera olika versioner av grundtexten bevarad i olika handskrifter. Det man gjort då, när man rekonstruerat grundtexten, är att man försökt datera manuskripten och helt sonika valt det äldsta bevarade som den troligaste kandidaten till ursprungstext, utan att försöka harmoniera texten. Så funkar textkritiken och så måste den funka. Det är en vetenskaplig metod, där vi inte bestämt oss för vilken den mest teologiskt riktiga läsarten måste vara, innan vi gör analysen. Men det är en metod med brister… (Exempelvis är det inte självklart att det äldsta bevarade dokumentet är det som är närmast ursprungslydelsen. Man gjorde fel i kopiering av dokument redan då…)

När jag skriver den här kommentaren har jag inte min grekiska ”grundtext”, men manuskripthänvisningar framför mig, så jag kan inte se om det skulle kunna vara en förklaring. Om det funnits handskrifter där berättelsen överenstämmer, finns det noterat där, samt i vilka dokument det står vad.

(Men vill du göra en snabbkoll själv, utan att behöva kunna grekiska, så kolla med en gammal KJV och se ifall skillnaden kvarstår. Gör den det, så har det i alla fall inte med grundtexten att göra…)

3) Jag tycker du har en sund exeges här – det gör ingen skillnad för vår tro om Paulus följeslagare såg ett ljussken men inte hörde rösten, eller tvärtom. Och jag vill bara slå ett slag här för ”redaktionskritiken” som metod, alltså att försöka studera varför de olika texterna står där de står. Vilket är det större sammanhanget och varför är texten viktig?

På det sättet kan man fortfarande läsa 2 Tim 3:16-17 och hävda att Bibeln är ”det Gudomliga rättesnöret för kristen tro och kristet liv” (som vi Frälsningssoldater uttrycker det i vår första lärosats ), utan att nödvändigtvis stå för en biblicistisk ofelbarhetslära. Bibeln är sann i sitt budskap, den innehåller det vi behöver för att tro och leva som kristna.

Till sist – Samuel – det här är inte en knäpp på näsan till dig. Jag tror du vet att jag gillar dig och jag tycker att du ska fortsätta att ställa dina frågor. Också när folk tycker att du ifrågasätter viktiga dogmer. Gud välsigne dig, brorsan!