Bibeln – ett felfritt dokument?

Om Bibeln är ett felfritt dokument (eller samling av dokument / böcker) eller inte är en vanlig och återkommande diskussion bland mig och mina kyrkliga vänner som jag umgås med… Jag hävdar, å det bestämdaste, att Bibeln inte är en felfri skrift – den innehåller dels inte enbart historiska skrifter som skall tokas bokstavligt (så som skapelseberättelsen eller Noas flod) och att att tolka dessa delar bokstavligt är att tolka dem fel… Men den innehåller också rena sakfel där den motsäger sig själv på flera punkter…
På det senare vill ta ett enda exempel (till att börja med iaf – det kanske blir fler bloggposter): Paulus möte med Kristus på vägen till Damaskus…

Men när han (Paulus) på sin resa närmade sig Damaskus omgavs han plötsligt av ett bländande ljussken från himlen. 4Han föll till marken och hörde en röst som sade till honom: ”Saul, Saul, varför förföljer du mig?” 5Han frågade: ”Vem är du, herre?” – ”Jag är Jesus, den som du förföljer. Stig upp och gå in i staden, så får du veta vad du skall göra.” Hans reskamrater stod förstummade; de hörde rösten men såg ingen. Saul reste sig upp, men fast hans ögon var öppna kunde han inte se. De tog honom då vid handen och ledde honom in i Damaskus.

Jag har markerat det stycke som motsägs när berättelsens återges i kapitel 22…

Men under färden, då jag närmade mig Damaskus, omgavs jag plötsligt mitt på dagen av ett bländande ljussken från himlen. Jag föll till marken och hörde en röst säga till mig: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig?’ Jag frågade: ’Vem är du, herre?’ Han svarade: ’Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer.’ De som var med mig såg ljuset men hörde inte rösten som talade till mig.

Ser ni den direkta motsägelsen? Vid det första tillfället så hör Paulus reskamrater rösten men ser inget – vid andra tillfället när berättelsen återges så ser de dock ett ljussken men hör inte rösten…

Min fråga till de som tror på en ofelbar Skrift är nu: Hur (bort)förklarar ni detta?

Och mitt eget påstående är detta: Det spelar mindre roll om hur vida de andra ser ett ljussken, hör en röst eller inte – det viktiga är textens syfte och inte att den är korrekt i alla detaljer




Långa dagar och ljuva nätter/ Samuel Varg Thunberg

Publicerat i Historia, Tro | 17 kommentarer

M1ND T35T…






Långa dagar och ljuva nätter/ Samuel Varg Thunberg

Publicerat i ..., Hjärnan | 6 kommentarer

Min själs mörka natt V – Hemsökt av Maran…

Natten och de drömmar som sömnen för med sig har alltid fascinerat mig… Hela mitt liv har jag haft en orolig nattsömn… Min mor har berättat för mig att när jag var liten så kunde hon klocka mig på exakt 43 minuter efter det att jag somnat, för när den tiden hade gått så vaknade jag igen – på minuten… Om detta berodde på att min första drömperiod tog slut vet jag inte, men det är min gissning…
I olika perioder har jag också drömt olika mycket… Ibland har jag haft månader av, vad jag kan minnas, drömlösa nätter och ibland så drömmer jag i stort sett varje natt… Just nu är jag inne i en sådan period och jag hemsöks var och varannan natt av Maran – vad man i historien har kallat det när någon har haft mardrömmar…

En lite märklig iakttagelse jag ha gjort är att då jag läser skräckromaner eller ser på skräckfilmer så drömmer jag mycket mindre mardrömmar… Är detta för att kroppen på något sätt rensas från upplevelser som anses vara farliga då vi blir skrämda? Jag själv uppskattar att titt som tätt bli ordentligt skrämd och ser inte skräcken som en negativ känsla utan mer som en ventil där instängda känslor för komma ut genom… Efter att ha blivit skrämd så upplever jag en stor eufori och glädje… Om jag har förstått rätt så härstammar detta från vår tidiga historia då lyckokänslan blev en slags belöning för att ha överlevt en skrämmande rovdjursattack eller liknande… Kan någon biologikunnig person förklara detta närmare?

Visst kan detta med mardrömmar upplevas som väldigt negativt – och ibland är det väldigt jobbigt, det erkänner jag… Det är inte roligt att vakna kallsvettig och med hjärtat hårt pumpandes i bröstet… Men när jag sköljt av ansiktet och lagt mig för att fundera på drömmen så infinner sig ofta en sällsam frid i mitt inre… Jag vill se detta som en positiv process där jag bearbetar allt jobbigt jag varit med med om de senaste 1,5 – 2 åren… Så länge man tar tag i mardrömmen, funderar på den och pratar om det så behöver man inte må dåligt av att bli ”riden av maran”…

Hur tänker du om drömmar och mardrömmar? Drömmer du ofta eller är du en person som väldigt sällan drömmer?




Långa dagar och ljuva nätter/ Samuel Varg Thunberg

Publicerat i ..., Historia, Spiritism | 7 kommentarer

Göteborgares kollektivt falska minne om den Malmska valen…

Minns du att vid något tillfälle som barn har varit inne i den Malmska valenGöteborgs Naturhistoriska museum? Om svaret är ja så är det med stor sannolikhet ett s.k. ”falskt minne” du bär på… Men innan vi går in på det så får det bli en kort historik kring den Göteborgska stoltheten…

Klockan nio på morgonen den 29:e oktober 1865 så såg två fiskare vid namn Olof Larsson och Carl Hansson att ett stort åbäke till havslevande djur hade strandat på vid Näset strax söder om Göteborgs stad… Traktens befolkning tog sig ut till tingesten, som visade sig vara en ung blåvalshanne, och hade ihjäl den med klubbor, hagelbrakare och pikar (man kan föreställa sig hur mysigt det var) för att sedan sätta den på släp bakom tre ångbåtar som tog den till Göteborgs hamn… Direktör James Dicksson köpte valen för 1500 riksdaler och donerade den sedan till Augist Wilhelm Malm som var intendent på den zoologiska avdelningen i Göteborgs Museum… Valen flåddes och man byggde en träställning som den nu behandlade valhuden nitades fast på medan skelettet pusslades ihop… Numera hänger det bredvid sitt eget skinn i den stora valsalen…


Valens skelett i sällskap av sitt eget skinn…

I början av sitt nya liv turnerade valen runt i Sverige och delar av Europa innan den permanent hittade sitt hem i Göteborg… Här inredde man valen genom att invändigt tapetsera den och sätta in bänkar längs buken…. Vissa källor uppger också att det serverades punsch och kaffe för de som ville gå in i valen som entrades genom att gå in genom munnen…

Någon gång runt 1920 valde museets ledning att stänga ned den attraktionen efter att man hade ertappat ett ungt par med att kopulera i valens inre… Idag öppnas valen endast vid specifika tillfällen – som när det är riksdagsval (typisk Göteborgshumor)…

Men nu återgår vi till att folk ändå har minnen av att vara inne i valen – jag själv är en av dem! Jag gjorde en högst ovetenskaplig undersökning och frågade 20 personer som är boende i Göteborg (jag lade också ut frågan på Facebook och Twitter där jag fick ganska bra med svar) och av dem så hade 9 st minnen av att ha varit inne i valen… Frågar man en Göteborgare så är chansen rätt stor att denne har varit inne i valen och de flesta tror att de var inne i den någon gång mellan 5 och 10 års ålder… Men sannolikheten för att alla dessa faktiskt varit inne i valen vid något av de få tillfällen då den faktiskt varit öppen är ganska liten…
Så varför tror så många av oss att vi varit inne i den Malmska valen? Det hela rör sig s.k. falska minnen… Hur dessa uppstår kräver flera blogginlägg för att reda ut men i det här fallet kan man förenklat säga att minnet antagligen uppstår för att man talar om valen och då, i samband med det, så nämns att den tidigare har varit öppen, att man kunnat gå i den, osv… Nästa gång samtalsämnet kommer upp så kanske man säger ”vi var väl inne i valen någon gång för länge sedan?” osv… Möjligheterna till varför minnet kommit till är väldigt många och det är högst individuellt hur och varför det skett…
Men det är väldigt intressant varför just valen har blivit källan till ett sådant kollektivt falskt minne här i Göteborg! Det vore synnerligen spännande att göra en större undersökning på ämnet: hur många Göteborgare som tror sig ha varit inne i valen? Sedan jämför man detta med antalet besökare de dagarna då den varit öppen…
(Jag återkommer kanske i detta ämne senare i vår…)


Hjärnan lurar lätt sig själv – Något jag som mentalist och sinnesmagiker gärna utnyttjar…

Har du ett minne av att ha varit inne i den Malmska valen eller något annat tillfälle som du misstänker är ett falskt minne? Berätta gärna i kommentarerna!




Långa dagar och ljuva nätter/ Samuel Varg Thunberg

Publicerat i ..., Fältundersökning, Historia, Hjärnan | 11 kommentarer

Reaktioner på Dageninsändaren…

Reaktionerna på min och @ahesselbom´s insändare lät sig inte vänta… Det kom in tre svarsinsändare (ganska underhållande läsning om jag får säga det själv – du kan läsa dem här, här och här) och kommentarerna på min bloggpost blev väldigt skarpa och arga…
Jag känner till minst två insändare som inte ens kom med och hur många som svarade utöver dem jag känner har jag ingen aning om – det lär varit rätt många…
Man får helt enkelt inte kritisera den bokstavliga tolkningen av skapelsen i de svenska frikyrkliga miljöerna idag…
Skapelsetro har kommit att bli en slags helig ko för många kristna… På det citerar jag Fadern själv: ”Slakta och ät.”…

Men vi fick också mycket positiva reaktioner – både från skeptiker och kristna… Jag blev extra glad av två mail från olika pingstpastorer som berömde mig för min artikel och sa att det var en viktig debatt… Ryggdunkandet från skeptikerna ville i stort sett inte ta slut och jag kände mig väldigt nöjd med att ha gjort min röst hörd bland så många kristna i vårt avlånga land…

Kampen mot pseudovetenskapen går vidare… Men först så tar jag en kort paus från just skapelsedebatten och styr i stället stegen in på andra vägar… Det finns mycket att tala om…




Långa dagar och ljuva nätter/ Samuel Varg Thunberg

Publicerat i Evolutionstoeri och kreationism, Tro | 36 kommentarer

Codex gigas – djävulsbibeln…

Codex gigas… Bara namnet får det att gå kalla kårar av välbehag längs min snart 29-åriga ryggrad… Namnet Codex gigas, också känd som djävulsbibeln, kommer från att det är största kända medeltida exemplaret av ett codex (Codex gigas betyder bokstavligen: jätteboken) – och den är verkligen massiv! Boken mäter 92 gånger 50 centimeter, är 22 cm tjock och väger 74,8 kg… Smeknamnet ”djävulsbibeln” kommer dels från en helsideillustration som föreställer Hin Håle, med vassa klor och stirrande, galna ögon, och dels från, flera andra latinska texter, magiska formler och böner för exorcism… Codexet har en mörk historia om hur den legenden om hur boken skrevs…
Boken i sig är klädd i vitt läder och ornamenterad metall och innehåller hela Vulgataskrevs och den historien går att spåra ända tillbaka till medeltid då boken skrevs…

Enligt legenden skall den ha skrivits under en enda natt av en benediktmunk som gjorde ett så allvarligt brott mot sina löften att han skall ha dömts till att levande muras in i en vägg… I sin desperation för att få förlåtelse, för sina synder, skall munken ha åtagit sig att skriva ned den mest fantastiska Bibel som någonsin skådats innan morgon. då hans straff skulle verkställas, grydde… Han lovade att skriften inte bara skulle innehålla hela Bibeln utan också all världens kunskap och klostret skulle kunna visa upp ett mästerverk som skulle ge dem ära och berömmelse över hela den kända världen… När klockan började närma sig midnatt och han insåg att han aldrig skulle hinna skriva klart boken så ropade han ut en desperat bön i nattens mörker… Men bönen riktade han inte mot Gud utan mot den fallna ängeln Lucifer… Djävulen skall då ha svarat honom och lovat att hjälpa den desperata manenn att färdigställa boken i utbyte mot munkens själ…

Den berycktade djävulsbilden…

Hur det är med själalöftet till den Onde får historien hålla dolt för oss – vi vet helt enkelt inte… Vad vi vet däremot är att boken med stor sannolikhet är skriven av en enda man i början av 1200-talet – något smått enastående med tanke på att tryckkonsten inte fanns och allt bokskrivande skedde helt för hand… Att färdigställa en sådan bok har beräknats ta 5 år av konstant skrivande dag och natt!

På en tidig sida går ordet ”inclusio” (översatt: ensamhet eller klausur) att läsa i marginalen… Kalligrafin och bläcket avslöjar också att det faktiskt var en enda skribent som låg bakom den gigantiska boken…
Munken som skall ha skrivit Codex gigas lär ha varit Herman Enstöringen och skall ha dömts till, eller självmant valt, livslång klausur… Munken skall då ha skrivit boken som en form av botgöring och man tror att det tog honom minst 20 år… Herman lär alltså ha suttit uppe med projektet de flesta av sina vakna timmar under två till tre decennier!

Codexen lär ha skrivits i benediktklostret Podlažice, i nuvarande Tjeckien, för att sedan vandra runt mellan olika kloster… Men boken verkar nästan ha varit hemsökt av olycka då flera av munkarna i klostren som hyst boken drabbades av farsoter, pest och fallet offer för krig… I Herrens år 1649 tog den Svenska armén boken som krigsbyte från klostret Broumov under det 30-åriga kriget… Idag finns den enorma boken att beskåda på Kungliga biblioteket i Stockholm…

Är Codex gigas, djävulsbibeln, till skillnad från evangelierna där skribenterna skall ha inspirerats av Helig Ande ett verk av en fördömd man vars hand guidades av den fallne ängeln Lucifer? Kanske inte – Men det är en bra berättelse…




Långa dagar och ljuva nätter/ Samuel Varg Thunberg

Publicerat i Historia, Spiritism, Tro | 7 kommentarer

Millenarism (och varför den progressiva tron är den enda hållbara)…

Ändå sedan Nasarén steg upp till himlen (och nej, alla fullblodsskeptiker – jag har inga bevis för att Han gjorde det) har folk inom kyrkan spekulerat om när Han ska komma tillbaka… Bibeln talar nämligen om ”en andra tillkommelse” och det ges vissa tecken på hur det ska se ut i världen och för de kristna när detta sker (vad som är viktigt att förstå här är att kristna har så gott som alltid tolkat det som att de lever i, eller väldigt nära, tiden när Nasarén skall komma tillbaka) och utifrån de textstyckena har olika läror växt fram…

Kopplat till Kristi återkomst är det mytomspunna Tusenårsriket som är en era då Guds rike har brutit igenom helt och fullt… Om detta ”tusenårsrike” är en bestämd tid (bokstavliga 1000 år) eller en bild för Evigheten har kristna alltid varit oense om… När Kristus skall komma tillbaka i förhållande till tusenårsriket är också något vi aldrig kunnat enas om… Det finns två huvudsakliga uppfattningar om detta: Den pre-millenaristiska och den post-millenaristiska tron – dvs tron på att Kristus kommer före respektive efter tusenårsriket…
I den pre-millenaristiska tron finns en vanlig tolkning att Guds rike inte kommer med Kristi återkomst utan att Kristus kommer tillbaka när Guds rike har kommit till alla människor… Det sista kallas för den progressiva millenarismen och det bygger på idén att vi kristna inte kan lita på att Gud skall göra slut på alla krig, all fattigdom och orättvisor utan att det faktiskt är vår uppgift att göra detta… Det är alltså genom att göra Guds vilja som Fredsriker kommer – inte genom ett övernaturligt ingripande från ovan…

Att spekulera i när Nasarén kommer tillbaka är, enligt mig, ganska meningslöst… Bibeln ger knapphändigt med ”ledtrådar” till när och hur det skall ske… Inom vissa kristna grupperinger har tron på världens undergång innan Kristi och Guds rikes tillkomst råder också en bisarr syn på att världen först måste gå under… Detta skapar inte bara en passivitet inför att engagera sig i miljö, fredsfrågor och sociala orättvisor utan kan t.om. få en del kristna att vilja att påskynda världens undergång! Detta är naturligtvis intellektuell och etisk galenskap!
Vi kristna bör därför, helt och fullt, anamma den progressiva tron på Guds rike – att det är vi som skall bringa fred och rättvisa… Vi kan inte förlita oss på att Gud snart skall gripa in och ställa allt till rätta… Kanske gör H*n det – men vi kan inte utgå från det…

Vad anser du om de olika millenaristiska trosuppfattningarna? – är alla ens bibliska? Håller den progressiva millenarismen eller är den felaktig? – har du erfarenhet av den mer apokalyptiska millenarismen osv?




Långa dagar och ljuva nätter/ Samuel Varg Thunberg

Publicerat i Tro | 6 kommentarer

Eddie Long – ett skräckexempel på när man inte får ifrågasätta ledarskapet i församlingen…

Jag satte kaffet i vrångstupen när jag läste följande artikel i Dagen…
Det är alltså pastor/biskop Eddie Long som nu blivit krönt till Kung i sin församling… Eddie blev för två år sedan anklagad av fyra yngre män i sin församling att ha använts sin maktposition för att kräva sexuella tjänster av dem… Det blev en rättegång men en förlikning skedde och vad som sades blev aldrig offentliggjort… Ett år efter det krävde Eddies fru skilsmässa och pastorn tog då en månads paus för att ”koncentrera sig på sin familj”…


Pastor Eddie Long tycker visst om att kramas med män…

Nu är alltså Eddie Long inte längre biskop (som han kallades trots att han inte har någon vigning) utan Kung…
Pastorn blir, vid ceremonin, bland annat inlindad i en skriftrulle som påstås vara en 300 år gammal kvarleva som ”återuppstått från Auswitch”, får ett gudomligt bälte och blir lyft av fyra män när han sitter i en skinnfåtölj (läs ”tron”) för att sedan bäras omkring på estraden – alltmedan församlingen hurrar och ber medan en annan pastor förklarar att ”Han är inte längre en vanlig människa, han är Kung! Kungen lever i honom!”

Ni kan se ”kröningen” här:

http://www.youtube.com/watch?v=AVkoQHCXSK8&noredirect=1

Behöver jag ens påpeka varför det är oändligt viktigt att man måste få ifrågasätta kyrkans ledarskap och kritisera olika kyrkliga grupperingar när de hittar på såväl teologiska som samhälleliga och vetenskapliga galenskaper?

Och visst är det lite läskigt att man känner igen vurmandet för Israel, framgångsteologin och upphöjningen av ledarna i vissa församlingar – om än inte lika extremt som i New Birth Missionary Baptist Church där Long är ”Kung”… Är det här något vi skulle kunna se i Sverige om några år?




Långa dagar och ljuva nätter/ Samuel Varg Thunberg


Post Scriptum: Eddie Long har, efter kaskader av protester, ”abdikerat” rapporterar Dagen…

Publicerat i Tro, Ulvar i fårakläder | 10 kommentarer

Skapelseberättelsen är en allegori…

Det blev en väldig storm i kommentatorsfältet angående mina bloggposter om att kyrkan aldrig tolkat skapelseberättelserna bokstavligt… Du kan läsa dem här, här och här… Mina motståndare hänvisade till flera kyrkliga gestalter som genom historien har trott på en skapelse och en mer eller mindre bokstavlig tolkning av skapelsen så som den står beskriven i Genesis första kapitel… Problemet med det resonemanget ligger främst i att dessa människor läste fortfarande inte dessa berättelser bokstavligt… Clemens av Alexandria trodde visserligen att skapelsen ägde rum på sex bokstavliga dagar men förstod att ordningen saker och ting skapades i var i direkt motsägelse till varandra om texten läses helt ordagrant… Augustinus trodde också på en ”i-ett-nu-skapelse” och ansåg att hela kosmos hade skapats på ett enda ögonblick – därmed blir deras tolkningar av Genesis skapelseberättelse inte heller bokstavlig…

Många verkar också tro att jag menade att Kyrkan trott på någon form av evolverande skapelseprocess redan innan Charles Darwin lanserade sin banbrytande teori – något som jag aldrig har sagt… Det jag har sagt är att kyrkan aldrig har läst berättelserna så bokstavligt så som vi har gjort från och med den vetenskapliga revolutionen på 1700-talet (och ännu mer på 1900-talet och framåt)… Innan Darwins teori var det nog få, om ens någon, som trodde att alla nu levande varelser hade ett gemensamt ursprung (bortsett från ursprunget i Gud) … Vad de flesta kristna däremot har gjort är att anpassat sin syn på dessa verser utifrån var vi faktiskt vet om kosmos ursprung och historia idag… Denna ”anpassning” är något som inte nödvändigtvis behöver stå i konflikt med en korrekt läsning av Bibeln eftersom det faktiskt finns gott om personer (en ganska så överväldigande majoritet) som har läst texterna som symboliska… För kyrkan har frågan aldrig egentligen inte varit om hur vida orden skall tolkas bokstavligt utan vad texterna betyder… Nu när vi ganska väl kan spåra vårt ursprung flera miljoner, ja till och med miljarder, år tillbaka i tiden så är frågan om en bokstavlig läsning utesluten av de flesta kristna samfund… En av kreationisterna som var het på gröten hade dock mage att påstå att det var uppenbart att Jesus minsann tolkade skapelseberättelsen bokstavligt eftersom Han talade om ”skapelseordningen” och Adam… Visserligen gjorde Han det men att tala om en ordning i skapelsen säger föga mycket om hur texten skall läsas… Likaså kan man mycket väl hänvisa till en mytologisk gestalt för att få fram en poäng – speciellt då det handlar om syndens inträde i världen och inte om Adam i sig… Nasaréns, och Paulus också för den delen, hänvisningar till Adam bevisar inget om hur vida de ansåg att en enskild människa faktiskt hetat Adam då deras poäng inte ligger i Adams person utan i konsekvenserna av människans (Adam är hebreiska och betyder ”människa”) avståndstagande från Gud…

En modern pingstvän som också talar om en symbolisk tolkning är Peter Halldorf… I sin bok ”Andens folk” skriver han: ”Efter syndafallet och människans fördrivning ur Eden bevakas vägen till Livets träd av keruberna och det ljungande svärdet. Det flammande svärdet är en sinnebild för Den Helige Ande. Svärdet föreställer Andens kraft att döda. Elden som får svärdet att flamma föreställer rening. Paulus syn på Gamla Testamentets texter kan nu tillämpas. Häri ligger en djupare innebär. Ingen når fram till Livets träd, som är Kristus, utan att ha sårats av Andens svärd, som är Guds ord.
(jag vet dock inte om den gode Halldorf faktiskt accepterar evolutionsteorin eller inte men det är uppenbart att han, i sin vishet, förstår att Genesis främst talar om ett ”varför” och inte om ett ”hur”…)

Romersk Katolska Kyrkans (RKK) förra påve Johannes Paulus II sa: ”In his encyclical Humani Generis (1950), my predecessor Pius XII has already affirmed that there is no conflict between evolution and the doctrine of the faith regarding man and his vocation, provided that we do not lose sight of certain fixed points…. Today, more than a half-century after the appearance of that encyclical, some new findings lead us toward the recognition of evolution as more than a hypothesis. In fact it is remarkable that this theory has had progressively greater influence on the spirit of researchers, following a series of discoveries in different scholarly disciplines. The convergence in the results of these independent studies—which was neither planned nor sought—constitutes in itself a significant argument in favor of the theory.” Johannes Paulus II gick t.om. så långt som att förklara kreationismen som heretisk (han sade dock ej detta ex cathedra)…

Vidare har biskop Joseph Ratzinger (nuvarande påve Benedictus XVI) sagt: “We cannot say: creation or evolution, inasmuch as these two things respond to two different realities. The story of the dust of the earth and the breath of God, which we just heard, does not in fact explain how human persons come to be but rather what they are. It explains their inmost origin and casts light on the project that they are. And, vice versa, the theory of evolution seeks to understand and describe biological developments. But in so doing it cannot explain where the ‘project’ of human persons comes from, nor their inner origin, nor their particular nature. To that extent we are faced here with two complementary—rather than mutually exclusive—realities.

I paragraph 283 i Katolska Kyrkans Katekes står det att läsa: ”The question about the origins of the world and of man has been the object of many scientific studies which have splendidly enriched our knowledge of the age and dimensions of the cosmos, the development of life-forms and the appearance of man. These discoveries invite us to even greater admiration for the greatness of the Creator, prompting us to give him thanks for all his works and for the understanding and wisdom he gives to scholars and researchers….

Om Intelligent Design (ID) sade prästen och astronomen George CoyneIntelligent design isn’t science even though it pretends to be. If you want to teach it in schools, intelligent design should be taught when religion or cultural history is taught, not science. The faithful have the obligation to listen to that which secular modern science has to offer, just as we ask that knowledge of the faith be taken in consideration as an expert voice in humanity.

Som jag hoppas ni nu förstår så har Kyrkan aldrig lärt ut att skapelseberättelsen skulle ha varit en korrekt historisk återgivelse av vår tillkommelse…
Kyrkan lär att hela kosmos har sitt ursprung i Gud oavsett hur vi kom till – och idag vet vi faktiskt ganska väl att vi kom till genom en process av biologisk evolution som pågått i årmiljdarder och som fortsätter än idag…






Långa dagar och ljuva nätter/ Samuel Varg Thunberg

Publicerat i Evolutionstoeri och kreationism, Tro | 91 kommentarer

Att debattera…

Den här bilden illustrerar väldigt bra ( trots att det är en ateist som illustrerat den ;) ) hur man bör tänka i en diskussion eller ett samtal där man inte är ense…


Bilden är hämtad från atheismresource.com

Det är verkligen något att tänka på för alla (inklusive mig själv!) som gillar att gå in i diskussioner på Internet såväl som över en öl på puben eller i en paneldebatt…




Långa dagar och ljuva nätter/ Samuel Varg Thunberg

Publicerat i ... | 2 kommentarer