”Ritualer förknippas ofta med religiöst liv och därför har mycket av studier i ämnet utförts av teologer eller religionshistoriker. Men även inom etnografi och antropologi har riter och ritualer kommit att få en central plats i forskningen, eftersom de så tydligt visar upp en kultur. Här blottläggs maktstruk-turer, centrala symboler visas upp, könsrollsmönster tydliggörs och utbytessystem skapas.” Så inleds boken Den rituella människan som skrivits av bland annat Anne-Christine Hornborg… Och jag kan inte hålla med mer… Människan är en rituell varelse… Vi skapar alltid ritualer och rutiner kring hur vi beter oss och hur vi umgås med andra människor – oavsett om det är religiösa eller sekulära sammanhang…
De flesta av oss har någon form av ritual kring hur vi äter mat med vår familj – oavsett om det är framför TV:n och sedan en TV-fri gemenskap på söndagar eller om det är att det alltid inmundigas tacos på fredagar framför ”Lets dance” (eller vad som nu går för tillfället i populärkanalerna)
Och tydligast är kanske just riterna kring mat och, kanske ännu tydligare, kring dryck…
Att samlas och ha dryckesriter är nog ett av de tydligaste särdagen i den mänskliga kulturen… Här i Norden har vi en väldigt tydlig kultur kring dryck i såväl vår forna historia som vår nutid där vi gemensamt åtnjuter drycker (gärna av alkoholhaltig karaktär) och sjunger sånger för att fira solens och dagens triumf över den mörka natten… Kring midvinter skålar vi gärna i öl och glögg för att sedan göra dryckerna mindre, men högre i alkoholhalt, kring midsommar… Där blir också riten än tydligare då det sjungs märkliga visor på alla, och inga, stämmor samtidigt…
Jag, personligen, är en riktig sucker när det kommer till dryckesriter och jag har svårt att komma på alla jag återkommande medverkar i…
I kyrkan tar jag, varje vecka, emot en tunn papersliknande brödbit som doppas i vin – allt omgärdat av tal och sånger till gudsmystagogen Kristus…
På Rumble in the Pub-kvällarna, som hålls varannan onsdag här i Göteborg, så dricks det öl från olika bryggerier (själv håller jag mig i 90% av fallen till Guinness) och det äts Fish’N'Chips i sann anglofilsk anda…
På midsommar blir jag en supersvensk Svensson som åker ut i skogen och skålar i öl och mjöd, i gemenskap med ett 30-tal långhåriga och skäggiga karlar och fagra dagar med svallande hår, där några av traditionerna kring detta yxkastning och teologiskt pokulerande in på småtimmarna…
Och på VoF-träffar och andra liknande skeptiska sammankomster så dricks det Fernet (själv undviker jag allra helst denna vedervärdiga dryck och jag försöker istället hitta någon liten god whiskey) och kring denna dryck har flera riter uppstått – däribland den berycktare Fernetskålen…
Så även på totalsekulära sammankomster samlas man gärna enhetligt kring en dryck och utför ritualer kring denna… Fernet-fenomenet har också spridit sig utanför Sveriges gränser och det ryktas om att man även börjat ha denna dryck som ”nationaldryck” i England på olika Sceptics meeting…
Att ha ritualer kring drycker, mat och andra sammankomster är inget man ska skämmas för eller försöka undvika… Människan är en varelse i bohov av ritualer – det skapar en känsla av mening och stärker banden mellan de samlade…
Vad anser du om ritualer? Har du några mat- och/eller dryckesriter? Delge gärna!
Långa dagar och ljuva nätter/ Samuel Varg Thunberg
