Fri vilja – sanning eller illusion?

Av: Samuel Varg Thunberg och Peter Lundin

Fri vilja är ett centralt begrepp inom religion och filosofi. Många säger att människan har en fri vilja. Med det menas vanligtvis att människans blotta förnuft är fristående från allt annat och att det i viss utsträckning skulle styra hennes handlingar – oberoende av naturliga (och övernaturliga) faktorer. ”Den fria viljan” kan definieras som möjligheten att den handlande agenten ”skulle ha kunnat handla annorlunda”

Vad säger filosofin och naturvetenskapen?

Huruvida människan har en fri vilja eller inte har och är föremål för diskussion. Filosofer har länge argumenterar att så inte är fallet. Redan när vi föds så har vårt genetiska arv format hjärnan och under livets gång så skapar minnen i form av intryck, erfarenheter och beslut, nya nervbanor i hjärnan. Hjärnan formas ständigt på detta sätt och alla ny tankar är en produkt av helheten.
Även om du tycker dig har gjort ett aktivt val så bygger beslutet egentligen på föregående beslut, inhämtad kunskap och hur den är represented i hjärnan. Att beslutet sker av helt fri vilja i just det ögonblick är blott en illusion. Fram tills för ett par år sedan har detta varit en hypotes framtagna med filosofiska metoder.
Nu vet vi genom neurovetenskapen att beslutet tas av hjärnan innan det når medvetandenivån. Det går alltså att med rätt hjälpmedel förutsäga vilket val en människa gjort i en given situation innan hon själv är medveten om det.
Inom genetiken har man identifierat gener som ansvarar för signalsubstanser i hjärnan och att olika konfigurationer i generna ger olika förutsättningar för inlärning och utveckling.

Allt sammantaget pekar slusatserna mot att fri vilja, såsom vi tänker oss den, är en illusion. Allt är däremot inte förutbestämt från första dagen. Om arvet skapar förutsättningarna så formar miljön – alla beslut och tankar är produkten.

/ Peter Lundin




Vad säger teologin och kristendomen?

Jag håller med i stort… Och många inom kyrkans historia har ansett att våra öden är förseglade från tiderns begynnelse… Vi har t.ex Romarbrevet som säger:

Ingen kan ju göra motstånd mot hans vilja. Men tror du, stackars människa, att du kan göra invändningar mot Gud? Kan det formade säga till formaren: Varför gjorde du mig sådan? Bestämmer inte krukmakaren över sin lera, så att han av en och samma klump kan göra både ett fint kärl och ett som inte är så fint? Kanske har Gud, för att visa sin vrede och göra sin makt känd, länge sparat de kärl som han har gjort för att förstöra i sin vrede? Och kanske ville han göra hela sin härlighet känd genom de kärl som han har bestämt till att förhärligas genom hans barmhärtighet?

Inom kristenheten finns det religiösa strömningar som står för helt fri vilja (modern frikyrklighet är ett lysande exempel) såväl som för predestination (Calvinismen står t.ex. för att det är förutbestämt vem som blir frälst eller inte)…

Det är ingen teologi som jag tycker känns så bra… För mig innebär en sådan kristendom en ganska meningslös tro… Jag vill tro att vi har en egen vilja – dock ingen fri vilja. Det kanske är hårklyveri att leka med orden så, men för mig är det en viktig distinktion…

Om jag ska säga vad jag kan få ut när jag läser Bibeln så finns det stöd för en såväl fri vilja som för ett predestinerat liv… Vi kan t.ex. läsa i Psalm 139:16 “Du såg mig innan jag föddes,
i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt.

Detta är kanske det tydlgaste exemplet på en bibelvers som talar för att människans öde är förutbestämt… Många vill förklara det med att då Gud är bortom tid och rum så vet Hen vad vi kommer att göra även om Hen inte har förutbestämt det…

Själv så vet jag inte vad jag tror i frågan… Om det finns en Gud så skulle jag se det som ytterst orättvist om vi inte kunde påverka vårt öde över huvud taget utan endast är små marionettdockor i händerna på denna Entitet…

Från ett biologiskt perspektiv tycker jag det verkar som mycket av det vi gör är “förutbestämt”… I mångt och mycket är vi nog offer får såväl vår biologiska varelse som vår uppfostran och omgivning… Flera vetenskapliga studier tyder ju också på att många av våra val går att förutsäga (iaf när det kommer till enklare val)…

Jag tror inte på en fri vilja… Men jag vill tro på varje människa har en egen vilja – Men fria är vi definitivt inte!

Men jag har inget annat val än att tro på att vi har en egen vilja…




Långa dagar och ljuva nätter/ Samuel Varg Thunberg

Vad tror du? Har människan en fri, eller egen, vilja? Är vi offer under våran egen biologi eller någon gudom?

Om Samuel Varg Thunberg

Sinnesmagiker och föreläsare.
Det här inlägget postades i Hjärnan, Samtal, Tro. Bokmärk permalänken.
  • ojhannes

    Varför skulle tron på predestination vara en meningslös tro?

    • http://www.samuelvargthunberg.se/ Samuel Varg Thunberg

      Meningslös kanske inte är det bästa ordvalet – men jag finner mer tröst i en biologisk predestination än en religiös… Om Gud har bestämt våra öden, hur vida vi kommer till himlen eller helvetet (som jag iof inte tror på) så känns det lite som en förälder som, utan anledning, favoriserar ett barn framför ett annat…

      • ojhannes

        Fast vad menar du med biologisk predestination? De flesta är väll ändå rätt eniga om att både arv och miljö påverkar, inte bara arv?
        Determinismen, som jag förstått den, handlar om att vi inte hade kunnat välja annorlunda under precis samma förhållanden. Vilket, som Lundin skriver, gör fri vilja till en illusion. Skulle då ex en religiös övertygelse vara fristående från det? Är mitt val att faktiskt tro på en Gud efter min fria vilja eller beror det på min uppfostran i ett kristet land med kristna föräldrar?? Jag skulle mer än gärna vilja svara att det är av fri vilja. Men mitt sunda förnuft säger mig annorlunda. Det går inte att komma ifrån! 

        Intressant att du inte tror att på himmel/helvete. Berätta gärna mer…eller har du bloggat om det tidigare kanske?

        Tanken om predestinerad tro blir för mig rätt lockande om vi kunde stryka helvetet. Alltså att alla i slutändan förr eller senare kommer till himmelen. Men tidig kalvinistisk predestination, att vissa får komma till himlen och andra till helvetet, blir allt för cyniskt. Det skulle i mina ögon göra Gud ond likt föräldern du nämner. Vilket iofs skulle förklara flera passager i bibeln.

        Detta tycker jag är ett mycket spännande ämne!

        • http://www.samuelvargthunberg.se/ Samuel Varg Thunberg

          Jag menar bode det biologiska arvet och vår miljö.. Det jag menar är att om det finns en Gud kan denne ha gett oss någon form av egen vilja som kan påverka vilka val vi har att välja på.. Jag vet inte om det är så men det är min teologiska tes..

          Jag tror inte på helvetet – man jag hoppas på en himmel i någon form… Jag har nämnt helvetet i några tidigare bloggposter – kolla sökfunktionen…

          Och jag håller med om att ett öde som är bestämt åt antingen himmel eller helvete är väldigt cyniskt… Det var därför jag skrev att en sådan tro känns meningslös för min del… Men dina ord var bättre valda…

  • Martin_Waldubo

    Kan nog köpa ditt resonemang om fri- kontra egen vilja, även om det är som du säger, lite frågan om formuleringar. Om jag förstått dig rätt är den ”egna viljan” summan av alla tidigare influenser och förutsättningar som vi har i bagaget + ”vårt eget val”, eller?

    Skulle det kunna vara så att vi en dag får stå tillsvars för den ”egna viljan”, men att vårt bagage kan räknas in som en ”förmildrande omständighet”? Person A gör ett eget val, ett val som indirekt påverkar ett av person B:s val negativt. Då kanske de har delat ansvar att val nr. 2 blev fel. Å andra sidan kanske pers. A:s val i sin tur påverkats av ett tidigare val från pers. C, vilket gör detta till en extremt komplex & kollektiv ansvarsbild över alla våra val. Det blev lite invecklat kände jag…:-)

    I vilket fall som helst borde den fria-/egna viljan vara en ren illusion, OM naturalismen är sann. Ett faktum som tillintetgör vårt personliga ansvar, gör t.ex. rättsväsendet meningslös, då det förutsätter att vi har fri vilja & eget ansvar. Som ni märker är konsekvenserna av naturalismen ofta svårsmälta & för oss helt främmande…

    • http://twitter.com/ungraveity Peter Lundin

      Rättsväsendet är inte meningslöst. Det finns där för att skydda medborgarna och straffa de skyldiga. Det är en viktig komponent i den delen av människors handlingar som vi kan påverka, nämligen miljön.

      Det är knappast svårsmält eller främmande. 

      Tvärt om! Insikten om viljan och hur arv och miljö påverkar individen ger verktyg för att förstå varför vissa blir brottslingar.

      • Martin_Waldubo

        Rättsväsendet har helt riktigt en skyddande roll, men framför allt att ställa folk till svars för vad de gjort. Detta kräver att vi har ett verkligt & personligt ansvar. Men hur kan vi ha ett personligt ansvar för våra handlingar om den fria/egna viljan är en illusion? Hela rättsväsendet bygger ju på ett personligt ansvar för sina handlingar. Denna roll blir då meningslös, OM naturalismen är sann.

        • http://twitter.com/ungraveity Peter Lundin

          Rättsväsendet har två, i huvudsak, funktioner. Verka i avskräckningssyfte och avskilja individer som är farliga för allmänheten.

          Mycket riktigt hålls du som individ ansvarig för dina handlingar, det är en nödvändighet för att verka i avskräckningssyfte. Utför du A mot B så händer C.

          Det är en del av miljön och vi växer upp och lär oss hur rättssytemet funkar. Det formar oss till de vi är.

          Det funkar i stort men vissa begår brott ändå och behöver avlägsnas från allmänheten eller uppleva rättsväsendet, processen och se hoten verkställas.  Detta i syftet att påverka.

          Jag ser inte att ”naturalismen” står i konflikt till rättsväsendet.

          Vi pratar inte om någon ”hård” determinism där du föds till brottsling och därför på så sätt invalidera hela rättssystemet.

        • Krister

          Finns det NÅGON som tror på denna extrema ”naturalism”? Arv och miljö ger naturligtvis förutsättningarna, men hur skulle de kunna detaljstyra varje handling?
          Såvida vi inte är födda och uppvuxna som eremiter (hur nu det skulle gå till!), så är vi också beroende av, och påverkade av, andra människor.

    • http://www.samuelvargthunberg.se/ Samuel Varg Thunberg

      Med ”egen vilja” menar jag det vi eventuellt kan påverka utifrån vårt arv och vår miljö… En ”fri vilja” skulle, enligt mig, innebära att vi är helt frikopplade från detta och kan göra val som därmed är helt ”fria”…

  • http://joumak.blogspot.com/ Patric

    Jag kan mycket väl tänka mig att vi inte har så mycket att välja på, det vill säga väldigt mycket handlar nog om arv, uppväxt och tidigare erfarenheter. Men jag känner ändå att jag måste intala mig själv att jag har ett val, annars skulle det vara svårt att motivera sig själv. Det är möjligt att att allt på något sätt är förutbestämt men jag vill ändå leva som om det inte vore det.

  • Staffan

    Funderar på om man kan säga att vi har en fri vilja men begränsade och begränsande förutsättningar? Med den egna viljan kan jag lägga tid och energi på att bli en halvhyfsad violinist men utan rätt gener och guidning kommer jag aldrig bli en filharmoniker. Om min missbruksmentalitet är predestinerad är valet av företeelse att missbruka (alkohol, speed, lovsånger, guds namn etc) mitt eget och därmed har jag en viss möjlighet att styra de personliga konsekvenserna av mitt missbruk. Eller om jag har en stor matematisk begåvning är det min egen vilja i kombination med konsekvensen av uppmuntran eller en oförstående omgivning som bestämmer om jag blir pokerspelare eller nobelpristagare. Typ. Möjligen. Kanske. Eller så…

  • Agnetha flodström

    Den ”fria viljan” är väl ändå ett ”begrepp” att människan fick en fri vilja och inte är styrd av Gud. Vi har har alltså en fri tanke att tycka , göra och hantera alla upplevelser, tankar och kunskap som vi själva önskar. Den fria viljan är ”synden” den gör att vi MÅSTE använda vårt förnuft och kärleksbudskapet för att ”hitta rätt”.