”Hen, med tillhörande henom och hens, är ett svenskt könsneutralt pronomen. Det kan användas för att benämna personer vars kön är okänt för den som talar (t.ex. ett foster), istället för att gissa på ett könsbestämt pronomen. Slutligen utgör det ett kortfattat alternativ till att skriva eller säga ”han eller hon”. Ordet har fått mycket uppmärksamhet och kritik, både positiv och negativ.”
Så börjar wikipedias beskrivning av det nytillkomna ordet ”hen”…
Det finns mycket att säga om ordet… Vissa anser att hen bör ersätta såväl han som hon och att alla bör benämnas som hen i stället… Det finns numera s.k. könsneutrala dagis* där alla barnen kallas för hen (när de inte nämns vid namn dvs) och det har också kommit ut barnbocker som benämner alla barn, oavsett kön, som hen… Jag kanske är lite konservativ när det kommer till att kalla människor för hen i stället för det mer sedvanliga han och hon, men när det kommer till skriftform är jag inte helt negativ till det… Jag tycker det är ett ganska bra sätt att skriva om en icke-specifik individ i stället för att skriva han/hon…
På ”Blogg utan punkt…” skriver jag alltid om Gud som H*n för att inte sätta ett kön på denna Entitet… Kanske är det en bra idé att börja skriva Hen om Gud? Herren omnämns ju som såväl Fader som en vårdande fågelmamma i Bibeln… Vidare har jag förstått, från de som är duktiga på lingvistik och hebreiska, att ordet för ”ande” är ett feminint ord – detta skapar väldigt spännande tankar kring Helig Ande som en slags feminin sida Gudomens treeniga väsen…
Så kanske Hen inte är så dumt att använda på Gud?
Vad tror du?
Långa dagar och ljuva nätter/ Samuel Varg Thunberg
*se kommentatorsdiskussionen om detta för mer info

