Bibeln: ett felfritt dokument?

Du är så klok Samuel. Folk borde tänka på budskapen och inte hänga upp sig på hur det är skrivet.

Hej Samuel (och andra).

Jag håller med dig om att det blir problematiskt att tala om Bibeln som ”ofelbar”, om man menar att varje ord – dessutom i varje översättning – är riktigt. Så, bra där, fortsätt att peka på inkosekvenserna, när du känner att det behövs.

Jag menar också att det är bra, just för att det får oss att ställa större och viktigare frågor som ”Vad handlar då texterna om, egentligen?” eller ”Men – vad är då Guds Ord i detta?” eller mer vardagsnära ”Hur får jag vägledning i detta? Och gör det någon skillnad om jag läser på ena eller andra sätttet?” Så – schysst! Du hjälper antagligen en massa kristna att slipa sina argument, inför sig själva, eller hjälper dem att ställa rätt frågor för att komma fram till en egen, välgrundad åsikt, snarare än att bara tugga i sig något som blivit dem givna.

Så – cred.

Men får jag ge några möjliga ”felkällor” i läsningen, som möjligen kan…. förklara något?

1) Översättning – till att börja med måste jag erkänna, efter några månaders arbete med Fribibel, att texterna inte alltid är sådär väldigt lätta att översätta. Olika författare uttrycker sig väldigt, väldigt olika. Man använder olika språk, olika bilder, har olika ordförråd, etc. Min egen erfarenhet här är skillnaderna mellan Markusevangeliet och Jakobs brev, där Markusevangeliet har författats på en grekiska liknande den jag själv har. Rak ordföljd, få bisatser, korta meningar. Medan Jakobsbrevet ofta har LÅNGA meningar, inskjutna bisatser, underförstådda subjekt och objekt – de måste utläsas (tolkas) utifrån verbformerna, etc.

Det är inte svårt att tro att man helt enkelt missar i översättningen när det gäller ”såg – inte hörde” kontra ”hörde – inte såg”.

I just det här fallet föreligger inget sådant översättningsfel, men det KAN vara sådana problem.

2) Flera olika versioner av grundtexten – ibland finns flera olika versioner av grundtexten bevarad i olika handskrifter. Det man gjort då, när man rekonstruerat grundtexten, är att man försökt datera manuskripten och helt sonika valt det äldsta bevarade som den troligaste kandidaten till ursprungstext, utan att försöka harmoniera texten. Så funkar textkritiken och så måste den funka. Det är en vetenskaplig metod, där vi inte bestämt oss för vilken den mest teologiskt riktiga läsarten måste vara, innan vi gör analysen. Men det är en metod med brister… (Exempelvis är det inte självklart att det äldsta bevarade dokumentet är det som är närmast ursprungslydelsen. Man gjorde fel i kopiering av dokument redan då…)

När jag skriver den här kommentaren har jag inte min grekiska ”grundtext”, men manuskripthänvisningar framför mig, så jag kan inte se om det skulle kunna vara en förklaring. Om det funnits handskrifter där berättelsen överenstämmer, finns det noterat där, samt i vilka dokument det står vad.

(Men vill du göra en snabbkoll själv, utan att behöva kunna grekiska, så kolla med en gammal KJV och se ifall skillnaden kvarstår. Gör den det, så har det i alla fall inte med grundtexten att göra…)

3) Jag tycker du har en sund exeges här – det gör ingen skillnad för vår tro om Paulus följeslagare såg ett ljussken men inte hörde rösten, eller tvärtom. Och jag vill bara slå ett slag här för ”redaktionskritiken” som metod, alltså att försöka studera varför de olika texterna står där de står. Vilket är det större sammanhanget och varför är texten viktig?

På det sättet kan man fortfarande läsa 2 Tim 3:16-17 och hävda att Bibeln är ”det Gudomliga rättesnöret för kristen tro och kristet liv” (som vi Frälsningssoldater uttrycker det i vår första lärosats ), utan att nödvändigtvis stå för en biblicistisk ofelbarhetslära. Bibeln är sann i sitt budskap, den innehåller det vi behöver för att tro och leva som kristna.

Till sist – Samuel – det här är inte en knäpp på näsan till dig. Jag tror du vet att jag gillar dig och jag tycker att du ska fortsätta att ställa dina frågor. Också när folk tycker att du ifrågasätter viktiga dogmer. Gud välsigne dig, brorsan!

Det blir så konstig utformning när man svarar direkt under så jag svarar här. 

Mackan: 

Att Jesus skrek ut sin plåga kan väl knappast jämställas med det gnäll vi nu pratar om? Isåfall skulle jag också mena att  ”Hjälp, jag svälter ihjäl” – är gnäll och klag. Vilket jag verkligen inte gör. 

Att jag är anonym har väl inte med saken att göra? Jag behöver inte vara perfekt för att kunna komma med synpunkter eller tillrättavisningar. Jag är långt ifrån perfekt i mig själv,  Jesus är min rättfärdighet. 

Våra ord och våra liv är det som får spegla vår tro. Vi måste ha båda. Det finns hinduister som predikar avgudar men lever i kärlek till andra. Det finns de som diskuterar teologi i all oändlighet men avsaknar kärleksfulla gärningar. 

Det vi pratade om nu var dock vart fokus var, något som både du och Samuel undviker att gå rätt på tycker jag. 

Gud välsigne dig! 

Hejsan Samuel!

Intressanta funderingar angående jämförelsen av Apg 9:7 och Apg 22:9. Även om jag absolut kan hålla med om din poäng (dvs att det faktiskt finns skillnader i vissa återgivningar av berättelser, både i GT och NT), så vill jag påpeka att i detta fall kan det grekiska ordet för ”höra” (akouō) även uttolkas som ”förstå” (jämför med Strongs grekiska ordbok). I så fall skulle författaren kunna mena att hans följeslagare hörde rösten, men förstod den inte.Jag kan inte bevisa att författaren faktiskt menade ”förstå” i det ena fallet, och ”höra” i det andra fallet, men liksom vi i svenskan har olika betydelser för likadana ord kan fallet faktiskt ha varit sådant även här. Men det kan mycket väl också vara så att författaren helt enkelt glömt bort exakt hur händelsen fortlöpte, och precis som du hävdar så är det även min övertygelse att det är textens syfte som är det viktiga, inte nödvändigtvis alla små detaljer. I exempelvis GT finns ett flertal fall där siffror på tex folkräkningar inte stämt överens när man jämför olika böcker. Men det betyder inte att Bibelns teologiska budskap ändras.Passar på att citera John Knox (reformator verksam på 1500-talet) från ett samtal han hade med drottning Maria av Skottland. Drottningen frågade honom: ”Ni tolkar Bibeln på ett sätt och de [katolikerna] tolkar den på ett annat sätt. Vem skall jag tro och vem skall vara domare?” John Knox svarade: ”Ni skall tro på Gud som talar tydligt i sitt Ord, och längre än Bibeln lär bör ni varken tro den ene eller den andre. Guds ord är tydligt i sig självt. Förefaller något oklart på en plats, så förklarar den helige Ande, som aldrig står i strid med sig själv, samma sak tydligare på något annat ställe, så att inget tvivel kan finnas kvar, annat än hos dem som hårdnackat fortsätter att vara okunniga.” David Laing, The Collected Works of John Knox, band 2, sid. 281, 284
Min övertygelse är att summan av Bibelns ord är sanning. Det kan förekomma mänskliga felfaktorer i detaljer, men Bibelns teologi kan bara misstolkas om man vill göra det. Kort och gott, jag håller med om ditt slutord: ”det viktiga är textens syfte och inte att den är korrekt i alla detaljer…”