Göteborgares kollektivt falska minne om den Malmska valen…

Postat den 10 februari, 2012 av Samuel Varg Thunberg

Minns du att vid något tillfälle som barn har varit inne i den Malmska valen på Göteborgs Naturhistoriska museum? Om svaret är ja så är det med stor sannolikhet ett s.k. ”falskt minne” du bär på… Men innan vi går in på det så får det bli en kort historik kring den Göteborgska stoltheten…

Klockan nio på morgonen den 29:e oktober 1865 så såg två fiskare vid namn Olof Larsson och Carl Hansson att ett stort åbäke till havslevande djur hade strandat på vid Näset strax söder om Göteborgs stad… Traktens befolkning tog sig ut till tingesten, som visade sig vara en ung blåvalshanne, och hade ihjäl den med klubbor, hagelbrakare och pikar (man kan föreställa sig hur mysigt det var) för att sedan sätta den på släp bakom tre ångbåtar som tog den till Göteborgs hamn… Direktör James Dicksson köpte valen för 1500 riksdaler och donerade den sedan till Augist Wilhelm Malm som var intendent på den zoologiska avdelningen i Göteborgs Museum… Valen flåddes och man byggde en träställning som den nu behandlade valhuden nitades fast på medan skelettet pusslades ihop… Numera hänger det bredvid sitt eget skinn i den stora valsalen…


Valens skelett i sällskap av sitt eget skinn…

I början av sitt nya liv turnerade valen runt i Sverige och delar av Europa innan den permanent hittade sitt hem i Göteborg… Här inredde man valen genom att invändigt tapetsera den och sätta in bänkar längs buken…. Vissa källor uppger också att det serverades punsch och kaffe för de som ville gå in i valen som entrades genom att gå in genom munnen…

Någon gång runt 1920 valde museets ledning att stänga ned den attraktionen efter att man hade ertappat ett ungt par med att kopulera i valens inre… Idag öppnas valen endast vid specifika tillfällen – som när det är riksdagsval (typisk Göteborgshumor)…

Men nu återgår vi till att folk ändå har minnen av att vara inne i valen – jag själv är en av dem! Jag gjorde en högst ovetenskaplig undersökning och frågade 20 personer som är boende i Göteborg (jag lade också ut frågan på Facebook och Twitter där jag fick ganska bra med svar) och av dem så hade 9 st minnen av att ha varit inne i valen… Frågar man en Göteborgare så är chansen rätt stor att denne har varit inne i valen och de flesta tror att de var inne i den någon gång mellan 5 och 10 års ålder… Men sannolikheten för att alla dessa faktiskt varit inne i valen vid något av de få tillfällen då den faktiskt varit öppen är ganska liten…
Så varför tror så många av oss att vi varit inne i den Malmska valen? Det hela rör sig s.k. falska minnen… Hur dessa uppstår kräver flera blogginlägg för att reda ut men i det här fallet kan man förenklat säga att minnet antagligen uppstår för att man talar om valen och då, i samband med det, så nämns att den tidigare har varit öppen, att man kunnat gå i den, osv… Nästa gång samtalsämnet kommer upp så kanske man säger ”vi var väl inne i valen någon gång för länge sedan?” osv… Möjligheterna till varför minnet kommit till är väldigt många och det är högst individuellt hur och varför det skett…
Men det är väldigt intressant varför just valen har blivit källan till ett sådant kollektivt falskt minne här i Göteborg! Det vore synnerligen spännande att göra en större undersökning på ämnet: hur många Göteborgare som tror sig ha varit inne i valen? Sedan jämför man detta med antalet besökare de dagarna då den varit öppen…
(Jag återkommer kanske i detta ämne senare i vår…)


Hjärnan lurar lätt sig själv – Något jag som mentalist och sinnesmagiker gärna utnyttjar…

Har du ett minne av att ha varit inne i den Malmska valen eller något annat tillfälle som du misstänker är ett falskt minne? Berätta gärna i kommentarerna!




Långa dagar och ljuva nätter/ Samuel Varg Thunberg

Om Samuel Varg Thunberg

Sinnesmagiker och föreläsare.
Det här inlägget postades i ..., Fältundersökning, Historia, Hjärnan. Bokmärk permalänken.
  • Dtmartinb

    Jag har ett väldigt tydligt minne av att ha varit inne i den men blir ju tveksam nu. Givetvis var det också i 10 årsåldern, nu är jag 36. Jag minns väldigt tydligt hur det luktade gammalt materialrum och att jag var ganska besviken på hur litet det var – min vän hade berättat att de hade ett café inne i valen. Min fråga är om min hjärna verkligen kunnat bygga in besvikelsen och den unkna lukten i det falska minnet.

    • http://www.samuelvargthunberg.se Samuel Varg Thunberg

      Något café har det inte varit – dock någon form av servering enligt vissa källor. men jag tror det kanske är en hörsägen eller att det skett vid något enstaka tillfälle då fina gäster kommit på besök…

      Du kan ”gå in i valen” via den här länken: http://media1.vgregion.se/vastarvet/gnm/quicktime/valsal/valsalspan.htm 

  • http://www.andrejonsson.se/ André

    Påminner förstås om Denniskorvarna, aka Scan Hotdogs. Hur många som helst i min (vår?) ålder kan gå i döden för uppfattningen att de någon gång hetat Dennis. Men till skillnad från den här historien – där valen faktiskt varit öppen – så har Scans korvar aldrig haft namnet Dennis. Det ÄR inte Dennis på bilden, ens.

  • http://www.ateistbibeln.se/ AteistBibeln

    Tack!

    Det finns emellertid människor som faktiskt har köpt semlor i cafét i valens gap.
    En bekant berättade nämligan att några A-lagare talat om att de i en syn sätt änglar som sade att detta faktiskt hade skett så sent som på våren 1963.

    Finns det anledning att tvivla på det?

    Samuels utmärkta post om kollektiva falska minnen säger en hel del om vilken syn vi kanske bör ha på berättelser i bibeln.

    Exempelvis i Luk d24:23:

    ”De var vid graven tidigt i morse men fann inte hans kropp, och då kom de tillbaka och berättade att de i en syn hade sett änglar som sade att han lever.”

    Det går drykt 60 år (!) , sen skriver  författaren till Lukasevengeliet (en grekisk läkare?) om de  kvinnor (förmodligen obildade, ej läskunniga med med låg status) som enligt hörsägen, över 50 år, skulle ha besökt Jesus grav, att de I EN SYN såg ÄNGLAR som SAGT att Jesus lever…

    Jesu uppståndelse, den viktigaste händelsen i kristendomen.
    Är det en skildring av verkligheten?

    • http://www.samuelvargthunberg.se Samuel Varg Thunberg


      Det går drykt 60 år (!), 
      sen skriver  författaren till Lukasevengeliet … 
      *Ehum* Lukas evangelium är, enligt de flesta historiker, från tidigt 60-tal och evangeliet blir då skrivet knappt 25-30 år efter den påstådda händelsen…Detta är dock ganska nära inpå om vi jämför med andra historiska händelser… Ceaser har inte källor som är äldre än 600-tal (om inte ännu yngre) – vilket placerar detta 650-700 år efter dennes levnad? Mer pålitligt ur historisk synvinkel? Tveksamt…

      • http://www.ateistbibeln.se/ AteistBibeln

        Fel av mig! 
        Glömde räkna ifrån Jesus livslängd…
        *ställer mig i skamvrån*

        Det gör ingen skillnad som betyder något.
        Hade det varit nedskrivet 20 veckor efter händelsen saknar den likväl trovärdighet.
        Trots att författarna till både Lukas och Matteusevangelierna lutat sig mot Markusevangeliet har de inte lyckats få ihop berättelsen. 
        Författaren till Johannusevangeliet har en helt annan story där Maria möter änglar i graven. Jesus kommer in, men Maria känner inte igen honom, och Jesus förstår inte vem hon letar efter… Hon får inte nudda honom etc..
        Detta är skildringen av den viktigaste händelsen som dessutom är helt övernaturligt osannolik.
        Innan Jesus försvann lovade han  mängder av saker som att allt vi ber honom om i hans namn skall ske, m.m.

        Med bibelns skildringar som grund påstår människor att Jesus lever och gör under än idag.

        Går det att verifiera? Nej, naturligtvis inte.
        Är det en villfarelse? Ja, uppenbarligen. 

        Är det Juslius Ceasar du jämför med?
        Huruvida  han var en stor diktator i Rom och vad han gjorde eller inte kan man naturligtvis ifrågasätta, men varför?

        • http://www.samuelvargthunberg.se Samuel Varg Thunberg

          Inta skall du behöva stå i skamvrån… =)

          Jag ville bara jämföra berättelsen med andra historiska gestalter som vi så ofta tar för givet… Du har helt rätt i att man inte riktigt kan jämföra berättelsernas övernaturliga aspekter med de ”naturliga”…

  • Cecilia

    Som icke-göteborgare och icke-insatt blir jag ändå lite konfys över detta inlägg:

    ”Någon gång runt 1920 valde museets ledning att stänga ned den
    attraktionen efter att man hade ertappat ett ungt par med att kopulera i
    valens inre… Idag öppnas valen endast vid specifika tillfällen – som
    när det är riksdagsval (typisk Göteborgshumor)…”

    Hur vet du då att det är falska minnen som gör att man tycker sig ha varit inne i Malmska valen?

    • http://www.samuelvargthunberg.se Samuel Varg Thunberg

      Då valen har varit öppen endast ett fåtal gånger de senaste 100 åren så kan inte hälften av alla stadsbor här varit inne i den…

  • Jayo

     Jag minns bara den enorma besvikelsen över att jag aldrig fick gå in i valen, för att den aldrig var öppen när vi var där. Jag hade ju hört sägnerna om att man kunde.

    • http://www.samuelvargthunberg.se/ Samuel Varg Thunberg

       Jag med! Jag var där rätt nyss med en god vän… Men ingen val med öppen trut så långt ögat nådde… Dock så hängde den Malmska Valen där med stängd mun och såg ståtlig ut…

  • http://www.mackanandersson.se/ Mackan Andersson

    Det är jätteintressant. Men kan det inte vara så att man minns fel, helt enkelt för att det FINNS en val man kan gå in i, på Naturhistoriska i Stockholm? 

    • http://www.samuelvargthunberg.se/ Samuel Varg Thunberg

      Kan vara så… – Men å andra sidan är det många saker vi ”kan” göra men inte har ett minne av att ha gjort… 
      Varför just valen? – Det är just detta jag är nyfiken på…

  • Soundsville

    Herr sinnemagiker har nog drömt ihop ett eget ”falskt minne”
    Det var roligt att vara inne i valen med ungarna vid jul 2006.  Var god se länk nedan

    http://nyheter.vgregion.se/sv/Nyheter/Goteborgs-Naturhistoriska-Museum/Pressarkiv/JUL-FEST-I-VAL-pa-Naturhistoriska/

    • http://www.samuelvargthunberg.se/ Samuel Varg Thunberg

      Du läste nog inte bloggposten speciellt noga eftersom jag skriver att valen faktiskt är öppen vid vissa speciella tillfällen…
      Det jag ifrågasatte var att varannan Göteborgare ska ha varit inne i den – något som jag fortfarande vidhåller är ytterst osannolikt…

    • Hanna P

       Soundsville verkar vara någon som alltid måste ha rätt trots att han har fel. ^^

  • Pingback: Rätt eller fel att kräva läkarintyg efter påstått helande? III – Vår opålitliga hjärna … | Samuel Varg Thunberg

  • Chris

    Jag vet att många försvarar denna punkt väldigt hårt, men jag har själv flertalet falska minnen som är väldigt starka, så jag vet hur frustrerande det är att höra att det man minns faktiskt hände aldrig har hänt.
    Det folk behöver förstå är att falska minnen inte är något man TROR har hänt, man VET att det har hänt, men fakta och minnen går isär. Du minns väldigt klart hur du gått in genom valens mun, hur du kände på träpanelen därinne, hur stark lukten var och hur du lyckades sitta i någon minut på en av bänkarna därinne och tittade ut genom den väldiga valens mun innan en vuxen (troligen lärare eller förälder, de flesta jag har hört och den jag själv har är mamma) säger att det är dags att gå.

    Detta falska minne känns så starkt eftersom den är delvis sann. Du kände faktiskt lukten, då du stod bredvid valen. Du kan även ha känt träpanelen, då det finns träpaneler överallt där, men framför allt så hör du historien av att andra har varit där och fantiserar om hur det var, i en ålder då du är väldigt känslig för intryck och efter ett tag blir fantasin ett minne, allt runtomkring bleknar bort och kvar är känslan du hade vid just det tillfället, då du stod där och ”var inne i valen” i dina tankar.

    Att så många har exakt samma upplevelse beror högst troligen på att man hört historien återberättats av samma person, efter samma ”manus”, då de guider som är där ofta stannar väldigt länge och väldigt gärna berättar dessa historier med samma inlevelse.

    Mina falska minnen beror på att något är felkopplat i huvudet, men varenda en av dem är lika starka som minnet av att jag satt på den träbänken inne i valen och tittade ut. När jag för ett par månader sedan fick reda på att det inte kan ha varit sant blev reaktionen något starkare än de jag brukar ha när falska minnen upptäcks, främst för att det handlar om något så ikoniskt för min (och många andras) barndom. I början letade jag alla möjliga orsaker. Kanske var den öppen bara för en dag när jag råkade vara där? Kanske det var en annan val? Men nej, det finns ingen möjlighet att jag någonsin varit inne i den valen, eller någon annan val för den delen.

    • Chris

      Vad som skrämmer mig mest om just valen är hur det är ett kollektivt falskt minne. Jag har efter denna upptäkt även gjort mina egna undersökningar (som inte på något sätt är grundade i någon form av vetenskap) och sett hur det appliceras på andra saker. Ta till exempel den politiska miljön i Sverige. Så många som påstår att de inte röstat på Moderaterna, som påstår att de aldrig skulle kunna hålla med dem, men för 10 år sedan lät det ”Moderaterna och Sossarna har ju samma politik, de håller varandra om ryggen”.
      Min misstanke är att det är ett liknande fenomen som hänt, att folk glömmer vissa detaljer, men kommer ihåg andra och att tidpunkter förvrängs och det andra har sagt kan uppfattas som något man själv har sagt för att man just nu har den uppfattningen.

      Kanske ett dåligt exempel, men jag ser iallafal en koppling där och jag tror att det skulle vara intressant att se någon med insikt i människans psyke berätta mer om detta.