Det är en religion – inte en relation…

Postat den 17 januari, 2012 av Samuel Varg Thunberg

…eller – det är både och…

Nu undrar kanske några av mina läsare vad jäsiken jag pratar om… Jo jag talar om det gamla slagordet ”att tro på Jesus är inte en död religion utan en levande relation” – något jag inte riktigt kan hålla med om…
Först vill jag säga att jag var en stark förespråkare för just denna synen på vad det var att vara kristen för 10 år sedan… På min gymnasietid så gick jag runt i klasserna för att informera om den kristna skolgruppen, som jag var med i, och samtidigt passade jag på att slänga in den där frasen om Jesus och religion… Om någon, som läser det här, satt i ett av klassrummen, när jag kom på besök, och fick höra de orden så ber jag nu om ursäkt… Jag ångrar att jag tryckte upp min tro i ansiktet på Er och sa rätt ut att min tro minsann inte var någon död religion till skillnad från den eventuella tron ni hade…

Just nu går en video viral på youtube… Den lades upp den 10:e januari 2012 och idag, 7 dagar senare, så har över 13 miljoner människor sett den och ungefär 90% ger den ”tummen upp”… Själv väljer jag att varken ge tummen upp eller ned för den här killen och hans ”spoken word”…

Men innan jag förklarar varför jag anser att detta stjärnskott har fel så får du titta på videon…

OK – vi tar det här steg för steg… I videon säger min gode broder att han älskar Jesus men hatar religion och undrar varför religion så ofta lyckas bygga luxuösa palats till kyrkor men misslyckas med att ge de hungriga mat… Och frågorna håller jag helt och hållet med om! Det är bra och intelligenta frågor… Men det där snacket om att hata religion och älska Jesus (eller kristendom som det blir senare i videon) håller inte… Hans argument är i stil med följande: ”religion är bojor medan Jesus vill sätta dig fri”, ”religion är gift – Jesus är botemedlet” osv… Och det låter ju jättefint… Men det är inte så mycket mer än en slogan för en produkt som man inte kan marknadsföra på ett bra sätt… Min fråga är: Varför är det så? Varför skulle Jesus vara botemedlet mot religion?

Varför detta behov av att särskilja sig från andra? Varför detta vi-är-inte-som-dem-för-vi-har-sanningen-snacket? Ursäkta om jag låter upprörd nu men jag tycker det är arrogant att uttrycka sig som att man har den ”levande sanningen” medan de andra har en ”död tro”… Det är dessutom extra arrogant att påstå något sådant och sen inte backa upp påståendet med något annat än ord som låter bra men som inte säger ett skvatt… Det är, helt enkelt, inga argument att säga ”Jesus är botemedlet”… Varför är Han det? Argumentera lite för din sak i alla fall..

Missförstå mig rätt nu… Jag gillar verkligen Jesusmannen… Nasarén är min största förebild och jag lägger ner rätt mycket tid på att studera det Han sa och försöker leva mitt liv efter vad jag anser vara Hans vilja…
MEN – att följa Jesus, att vara en kristen ÄR att vara religiös… Det finns tyvärr ingen undanflykt från detta faktum… Kristendom är, per definition, en religion… Det är visserligen en religion som påstår sig kunna skapa en relation med Gud och i främsta hand handlar om att ha relation med andra människor… Men faktum kvarstår – tycker du om Jesus så tycker du om religion… För att vara kristen innebär att vara religiös…




Långa dagar och ljuva nätter/ Samuel Varg Thunberg

Om Samuel Varg Thunberg

Magiker, mentalist, föreläsare, berättare ,mystiker, skeptiker, filantrop, grubblare, rebell, bibliofil, filmtokig, hoppfull, svartklädd…
Det här inlägget postades i Tro. Bokmärk permalänken.
  • Simon G

    Nu tycker jag du litegrann gör dig skyldig till samma misstag du, med rätta, anklagar fundementalister för i deras läsning av Bibeln- nämligen att blanda ihop texter. Killen har inte presenterat en debattartikel utan en dikt, huvudsakligen riktad till redan troende kristna. Argumentera för sin sak ska han inte behöva göra i det formatet. Den som säger sig tro på Jesus torde känna igen sig en smula. Vilket uppenbarligen folk gjort.  

    Till sakfrågan tycker jag också att han har en väsentlig poäng. Kritendomen är ju Jesus. Är det verkligen så att hans enorma anspråk är sanna på riktigt har också vi som upplever oss ha en relation till Jesus verkligen något särskilt, som de som inte känner honom då alltså inte har. Utan Jesus är kristendomen inte bara en tröstlös religion, utan en religion som också är mer eller mindre komplett meningslös. 

    Det är något jag faktiskt är ganska stolt för som kristen, att den faktiskt i någon mening försöker vara  falsifierbar. Antingen uppstod Jesus och då har vi onekligen någon form av sanning på vår sida, eller så gjorde han inte det och då spelar ingen  av våra trossatser särskilt mycket roll.  

    Det är väl också det som är vår poetiska väns poäng? Att kyrkan återigen i stora drag glömt bort vem de bekänner sig till. Att han faktiskt, enligt vår tro, är levande och att det betyder något radikalt när vi också bekänner oss till att försöka följa honom. Det kristna livet må vara religiöst, men det kan inte stanna där. 

    Allt gott Samuel! 

    • http://www.samuelvargthunberg.se Samuel Varg Thunberg

      Men riktar han sig till de redan kristna? Jag ser inget sådant… Jag ser det mer som ”jag gillar Jesus – men inte religion”… Var säger han att han talar till kristna?

  • Simon G

    Nu tycker jag du litegrann gör dig skyldig till samma misstag du, med rätta, anklagar fundementalister för i deras läsning av Bibeln- nämligen att blanda ihop texter. Killen har inte presenterat en debattartikel utan en dikt, huvudsakligen riktad till redan troende kristna. Argumentera för sin sak ska han inte behöva göra i det formatet. Den som säger sig tro på Jesus torde känna igen sig en smula. Vilket uppenbarligen folk gjort.  

    Till sakfrågan tycker jag också att han har en väsentlig poäng. Kritendomen är ju Jesus. Är det verkligen så att hans enorma anspråk är sanna på riktigt har också vi som upplever oss ha en relation till Jesus verkligen något särskilt, som de som inte känner honom då alltså inte har. Utan Jesus är kristendomen inte bara en tröstlös religion, utan en religion som också är mer eller mindre komplett meningslös. 

    Det är något jag faktiskt är ganska stolt för som kristen, att den faktiskt i någon mening försöker vara  falsifierbar. Antingen uppstod Jesus och då har vi onekligen någon form av sanning på vår sida, eller så gjorde han inte det och då spelar ingen  av våra trossatser särskilt mycket roll.  

    Det är väl också det som är vår poetiska väns poäng? Att kyrkan återigen i stora drag glömt bort vem de bekänner sig till. Att han faktiskt, enligt vår tro, är levande och att det betyder något radikalt när vi också bekänner oss till att försöka följa honom. Det kristna livet må vara religiöst, men det kan inte stanna där. 

    Allt gott Samuel! 

  • Ida S

    Jag tycker att det är intressant att fundera över hur vi uttrycker oss. Jag har många gånger uttryckt mig på liknande sätt, dvs gjort skillnad på personlig relation med Jesus och ”religion”. Men jag har nog inte menat det på samma sätt som jag uppfattar att det presenteras i den här videon, där det hela dras till sin spets. Jag har, åtminstone så som jag själv tänkt det, använt yttrycket som en kritik mot en viss typ av religiositet. Jag har gjort det enkelt för mig själv och bara buntat ihop en massa saker jag inte gillar ex. vissa fördomar som jag ställts inför men inte känner igen mig i, det man brukar kalla för lagiskhet, detaljer som jag tycker får oproportionerligt fokus och konstiga konsekvenser – kallat det för religiöst och sedan tagit avstånd ifrån det. Däremot har jag aldrig funderat över vad andra människor hör när jag slänger mig med mitt individuellt definierade begrepp. Det kanske finns bättre titlar på kritiken som ligger bakom orden än just ”religion”?

    • http://www.samuelvargthunberg.se Samuel Varg Thunberg

      Det är en debatt som tåls att ta upp… Min poäng är mest att det bara är dumt att påstå sig inte vara religiös och samtidigt säga sig vara en kristen…

      • Emanuel_Hai

        Hurvida det är dumt att säga att man inte är religiös och samtidigt kallar sig kristen beror på vad man lägger för betydelse i ordet ”religion/religiös”.

        Men det finns absolut en poäng i det du säger Samuel även om jag inte håller med dig helt. Jag har faktiskt själv ogillat det uttrycket på ett sätt. Ifall en vanlig svensson på gatan frågar mig om jag är ”religiös” så betyder det inte nödvändigtvis att de undrar om jag är ”dömande, hycklande och falsk farisee”. Förmodligen undrar de ifall jag tror på någon Gud/gudar eller något i den stilen. Det är kanske inte så bra att vi i kyrkan ger ordet ”religion” en annorlunda betydelse än den som vanliga människor använder sig av. Inte finns det uttrycket i Bibeln heller…

        • http://www.samuelvargthunberg.se Samuel Varg Thunberg

          Jag menar att om man påstår sig inte vara religiös så hävdar man en skillnad på sig själv och andra – ett vi-och-dem-tänk som är allt för vanligt, och skadligt, i kyrkan…

  • Sofia

    Samuel!!! Detta skrev jag om i ett mail till en vän igårkväll!!!! Dock inte med den videon som utångspunkt, men hur vi som lever invaggade i den där frasen inte själva lever upp till den. Vi kan säga att vi lever i relation med Gud och i relation med varandra…men visar det inte över huvudet taget. Själva påståendet blir en religion i sig självt…och som du säger, ökar klyftorna mellan ”vi” och ”dom”.

    • http://www.samuelvargthunberg.se Samuel Varg Thunberg

      Precis min mening… Gott att höra att man inte är ensam… ;)

  • Agnethaflodstrom

    Jag lade nyss ut detta videoklipp på min FB för att jag tyckte det var lite vackert och intressant och tycker inte att vi ska hänga upp oss på ORD. Jesus=Kärleken och för att tro på det och praktisera det så behöver man ju inte ”TILLHÖRA” en religion tycker jag. Även Siddharta förespråkade kärlek och jag anser inte att vi ska in i vissa fack för att vi tror på Kärleksbudskapet! 

  • http://www.ateistbibeln.se AteistBibeln

    Skönt när någon som (snubben i filmen) känner Gud talar om för oss exakt hur det ligger till…

    ..eller osmakligt?

    Bra Samuel att du påtalar arrogansen i filmen.
    Tack samuel för att du klarsynt ser paralleller med förespråkare för andra religioner.

    Samuel skrev:
    ”Nasarén är min största förebild”

    En fråga till dig:

    Ponera att Jesus inte var Messias.
    Lek med tanken att han varken var profet eller Guds son. Att han vara var en smart manipulativ snubbe som sökte bekreftelse, uppmärksamhet och inflytande (vilket man i så fall får antaga).

    Enbart med utgångspunkt från de gärningar han beskrivs göra i bibeln.
    Både de goda gärningarna, och med de gärningar som var mer tveksamma där han mot somliga sörjande eller sjuka människor visar total brist på empati.
    Där han tillrättavisar och förminskar sina följare.
    Där han fördömer människor och inför andra påtalar att ingen nåd finns för de han dömt.
    Att han säger att han kommit för att skapa splittring.
    Att han avfärdade sin familj när de sökte honom.
    Att han uppmanar dig att hata dina barn.
    Uppmaningen att lämna barn för att följa Jesus.
    Att han inte tog chansen att avfärda slaveri.
    Att han hotar med Guds vrede.
    Därtill att han uppmanade människor att överlämna allt de hade med tron om att han skulle komma tillbaks och hämta dem under deras livstid.

    Med det i beaktning. OM Jesus inte var en gudom.
    Skulle du ändå ha Nasarén som din största förebild, enbart baserat på de gärningar han utförde?

    • http://www.samuelvargthunberg.se Samuel Varg Thunberg

      Att Han visar total brist på empati får stå för dig… Jag håller med om att Jesus är hård i sina ordval ibland och jag kan inte till fullo förstå varför han alltid sa vad Han sade – men jag tycker inte Han saknar empati…

      Han säger att Hans ord kommer skapa splittring – inte att han tycker om splittring…

      Han avfärdar inte sin familj utan ställer en retorisk fråga om hur vida det är den biologiska familjen som alltid är viktigast… Det står inget om hur vida han faktiskt gick ut till sin familj sen eller inte…

      Han uppmanar inte till att hata sina barn – däremot använder han sig av en judisk retorik, som för oss verkar synnerligen hård, där det handlar om att överdriva för att visa på en poäng… När han säger att man måste hata sina barn för följa Honom menar Han inte att man ska tycka illa dem utan i jämförelse med hur mycket man ska älska Honom/Gud så skall kärleken till barnen vara svag…

      Nej han tog inte chansen att avfärda slaveri – däremot gjorde Hans lärjungar det… Paulus säger att ingen längre skall vara slav…

      Så ja – även om Nasarén inte var/är Messias så skulle Han vara min största förebild…

  • Anonym

    Jag kan hålla med dig om att kristendomen inte endast är en relation. Men i alla fall minst femtio procent är det. Och på så sätt skiljer ju sig kristendomen från andra religioner. 

    Jag tycker inte att han förkastar andra religioner i den här videon eller gör kristendomen till någonting ”bättre” än andra religioner. Filmens titel är nog mest satt för att få ut budskapet. Inte för att han på riktigt hatar religion. Utan för att skapa en debatt om kyrkans sekularisering och vandring bort från det som är centralt i kristendomen – det vill säga relationen och inte religionen (=allting runtomkring som inte handlar om Jesus.)

    Som Simon G säger nedan så tror inte jag heller att filmen är riktad till dem som inte ännu har en tro, utan syftet är att väcka dem ur slummern som har somnat lite, men som egentligen tror. Jag tolkar det som självkritik, men samtidigt som en dikt som förmedlar mycket nåd.

    • http://www.samuelvargthunberg.se Samuel Varg Thunberg

      Kristendom är en religion som säger sig inhysa en relation med Gud… Men det är fortfarande en religion…


      Som Simon G säger nedan så tror inte jag heller att filmen är riktad till dem som inte ännu har en tro, utan syftet är att väcka dem ur slummern som har somnat lite, men som egentligen tror.       Tyvärr kan jag inte se detta i vioden…

  • Mattias J

    Jag tycker att du förenklar alldeles för mycket Samuel.

    Om man bortser från ”hemmasnickrade” religioner (som ju påstås vara på modet) och fokuserar på de etablerade mainstream-religionerna, så särskiljer sig kristendomen i den aspekten att man ö.h.t. kan ha en personlig relation med någon av religionens gudomar. Eller kan en muslim ha en relation med Allah? En hindu med Vishnu…?
    Det mesta av annan religion går snarare ut på att blidka eventuella gudar. Att Gud själv blev människa, och lät sig torteras för att kunna ha en relation med oss, gör verkligen kristendomen unik. Med tanke på att detta alltså är en av kristendomens främsta USP:ar, så är det inte särskilt anmärkningsvärt att det används i dess ”marknadsföring”.

    Jag får ge dig rätt i, att kristendomen borde definieras som både relation och religion, och att det därmed kan bli lite avigt att säga att man hatar religion. Men det är enligt mig också relevant att väga de två faktorerna mot varandra. Från ett ”inom-kristet” perspektiv torde den mest relevanta frågan vara: Vilka komponenter är frälsnings-avgörande? Vad gäller de religiösa faktorerna, så är det få, om några, som (inom protestantismen) anses frälsningsgrundande. Utifrån bl.a. Markus 16:16

    ”Den som tror och blir döpt skall bli frälst”

    finns det många som anser att dophandlingen är frälsningsavgörande, men tolkning och applicering av detta skiljer sig åt och rövaren på korset (Lukas 23:32-43) brukar användas som exempel på att det inte går att se som ett absolut krav.

    Vad gäller relationen, tror jag däremot inte jag stött på någon som kallat sig kristen, som anser att det inte är en förutsättning för frälsning. Detta motiveras t.ex. av Matteus 7:21-23 (min markering)

    ”Inte skall var och en som säger Herre, Herre till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!”

    Jag förstår din invändning, att man kan behöva fundera på i vilka sammanhang detta används som argument, och hur lyckat det är att implicera ”min religion är rätt – din är fel”. Samtidigt går det ju inte att komma ifrån, att det är vad Jesus själv sade, enligt Bibeln. Johannes 14:6

    ”… Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”

    Från mitt perspektiv blir det därför lite märkligt, att ha Jesus som främsta förebild i sitt liv, och samtidigt mena att ”var och en blir salig på sin tro”. Då är det – om man skall spetsa till det – antagligen inte den Jesus som Bibeln beskriver man tror på, utan någon annan Jesus.

    Jag håller med Simon om att målgruppen är relevant. Det sammanhang där argumentet borde passa, är antagligen i samtalet med sekulariserade människor som medvetet tagit avstånd ifrån (sin bild av) religion. Då kan det vara relevant att påpeka, att sett ifrån Bibeln så är det möjligt att ha en personlig relation med en levande Gud och få evigt liv, utan att för den skull ”köpa hela paketet” med religiösa ritualer/traditioner/dogmer eller vad man nu tagit avstånd ifrån.

    • http://www.samuelvargthunberg.se Samuel Varg Thunberg

      Jag säger också att kristendom både är religion och relation… Det jag vänder mig emot är att skapa ett vi-och-dem-tänk genom att påstå att vara kristen inte är tillhöra en religion…