Min själs mörka natt…

Det är där jag menar att du gör dig själv en björntjänst. Om man använder yttrerligheter för att få fram en poäng och sedan håller fast vid ytterligheten så är jag ganska säker på att du lyckas sämremed att få fram din poäng, eftersom många (jag är övertygad om att jag inte är ensam) då kan uppfatta dig enbart som en provokatör som inte riktigt har kött på benen. Ytterligheter kan vara bra vid enstaka exempel, men om du kör kategoriskt med det så får du inte fram din poäng utan tvärt om pratar man lätt förbi den. Jag har deltagit i säkert en bra bit över hundra debatter och jag vet att inget gott kommer av att ”sätta sig i ena diket” Det skapar bara osämja och missförstånd. Det är bättre att försöka att ha en saklig diskussion.

Varför denna fientlighet, Samuel? Tror du verkligen inte att det kan ligga något i det jag säger? Och varför går du till angrepp genom att tillskriva mig att jag hr
ar svårt för utmanande debatter (Som över huvud taget inte varit på tal. Vi talade bara om ytterligheter) Och vad menar du med ”steget längre”? Är det att ta steget längre att ta till ytterligheter som gör att folk kan missa din poäng och ta dig för oseriös? Jag har som sagt debatterat mycket och länge. Jag känner igen vissa typer av debattörer, och dessvärre visar du tendenser på ”besservisserargumentatören”, d.v.s. den som inte kan ha fel och gärna tillskriver motståndaren epitet som de inte nämnt (som du gjorde nyss med att börja prata om ”svårt för utmanande debatter”) Jag säger inte att du är en sådan. Jag har sett för lite av dig för att veta. Men du har som sagt visat sådana tendenser.

Jag frågar igen: Varför sådan taggig attityd? Varför inte istället ta åt dig av tips och visa på att du också kan göra misstag. Jag misstänker att du är rätt ny i debattsammanhang på nätet. Då hamnar man lätt i sådana här fallgropar. Pröva att ta emot ett tips nu och sänk din garde en aning. Både du och din argumentation kommer att vinna på det. Ingen har alltid rätt. Du tar dig själv på lite för stort allvar. Jag är säker på att du garanterat har mycket bra att säga, men det riskerar att försvinna om du inte har lite mer distans till dig själv.

Samuel, Samuel. Vad sysslar du med? Låt mig gå genom lite av ditt inlägg:
”Jag tycker snarare det är du som har en fientlig attityd”

Kallas i psykologisammanhang för projicering.

”och tillskriver mig egenskaper som att jag är barnslig”

Du gör det igen. Du antar det oerhört oprofessionella förhållningsssättet som går ut på att hävda att jag sagt saker jag inte har, och sedan argumentera mot denna imaginära ståndpunkt (sk. halmgubbe/straw man). Jag har aldrig hävdat att du är barnslig. Bara att ditt argumentationssätt kan uppfattas som omoget. Och du ger mig hela tiden vatten på min kvarn med sådana här utläggningar.

”Jag säger mig inte ha rätt utan ställer mer frågor och olika synsätt mot varandra… Om du läser min första bloggpost om vad som är tanken med Blogg utan punkt… så kanske det klarnar något…”

Jag läste då ditt första inlägg. Jag hittar inget om att du menar på att du ska anta ställningen av ytterligheter för att skapa din poäng. Däremot står följande:

”Min uppfattning om mig själv, Gud, mina medmänniskor och hela min omvärld förändras alltid… Ständigt får jag nya perspektiv och når nya insikter…

Varför är då det perspektivet jag erbjuder så skrämmande att du måste argumentera emot det med halmgubbar, etc? Jag frågar igen: Inser du inte risken med att du gär dig själv en björntjänst genom att inte bara använda ytterligheter som en poängvisare utan att istället helt inta ytterligheternas ståndpunkt? Vill du inte ge en bild av dig själv som stämmer med verkligheten?

Om du nu är så erfaren internetdebattör som du hävdar så verkar du inte ha utvecklats mycket under resans gång. Du har mycket kvar att lära (och jag med för den delen). Och det känns inte som att du lär dig något om du inte lyssnar in hur du uppfattas.

”Kan det vara så att du projicerar dina känslor på mig och inte tvärt om?”

Så kan det naturligtvis vara. Skillnaden på dig och mig är att jag kan medge att det kan vara så, medan du tycks vara oförmögen att se att du själv kan ha brister. Det är otroligt hur du i inlägg efter inlägg duckar för de saker jag skriver om det fel du gör (t.e.x halmgubbar) utan att ens klara av att medge att du gjort något fel. För du måste väl erkänna att det t.ex. är fel av sig att tillskriva mig synpunkter som jag inte sagt? Eller kan du inte medge att du har den bristen?

”Så om du skall prata om att vara omogen så kom ut ur din anonyma identitet och ta debatten som en man (eller kvinna)…

Har du inga bättre argument än detta nu… Hur vet du att jag inte är en av de 9 i Sverige som faktiskt heter Ano? Skämt åsido så är namn i en sådan här dialog helt irrelevant. Jag kunde skrivit vilket namn jag ville. Hade jag skrivit. Harald Bengtsson så hade du inte reagerat, och då är det väl ärligare att skriva ett hyfsat tydligt pseudonym? Att börja angripa anonymitet (som jag, som sagt, lätt kunde ha undvikit med ett vanligare namn) visar inget annat än brist på argument.

”Om du bara skall argumentera för dina åsikter så leder det ingenvart för vi har helt enkelt olika perspektiv och åsikter i den här frågan…

Kan du, handen på hjärtat, säga att jag är den enda som har påpekat dessa brister för dig? Eller avfärdar du alla som påpekar dina brister som att man ”har olika åsikter” I så fall är det inte konstigt att du, trots hävdad debatterfaranhet, har en omogen debatteknik (därmed inte sagt att du är omgen som person, vilket du tycks ha svårt att skilja på), om du aldrig lyssnar på när folk påpekar dina karaktärsbrister 

”Jag påpekar bara att jag tycker det är omoget att gömma sig bakom pseudonym och anonymitet… Jag hade haft mycket lättare för att ta dig seriöst om du varit öppen med vem du är men det finns allt för mycket fega troll ute på cyberdomänerna för att jag nu ska kunna ta dig helt seriöst…”

Så om jag givit dig ett namn så hade jag varit seriös, oavsett om det namnet varit lika fejkat som Ano? Kom igen nu Samuel och inse hur det fungerar i debatter på internet. Sedan finner jag det mycket intressant att du inte hade några som helst problem med mitt pseudonym fram till du nu blev inmålad i ett hörn och inte hade så mycket annat att komma med. Då angrep du plötsligt detta. Om du verkligen har något att komma med så hade du nog lagt fokus på annat. Det har du i alla fall gjort tidigare i bloggen, även då pseudonym förekommit. Men det är klart: Då kanske du inte stått lika svarslös som nu??

”Och nej – du är inte den första… Och du lär inte vara den sista som påpekat det…

Du bara skiter i det?
”Men detta är jag i all min nakenhet och ärlighet – jag är smått provokativ…. – jag är utmanande… ”

Och smått provokativ och utmanande är inget fel. Det är jag med, och har inte angripit detta ovan. Kan du inte svara på var du tror att du når genom att ändra det jag sagt till något annat? om du inte har svar på det jag skriver så skriv då inte.

”Och jag lyssnar – men jag svarar också… ”

Att skriva ett svar är inte samma som att man har svarat, Samuel. Jag har ställt samma frågor om och om igen och du har skrivit svar, men inte svarat på frågorna. Jag kan ta en enkel fråga återigen: Kan du medge att det var överdrivet att göra halmgubbe och tillskriva mig saker som att jag t.ex. kallat dig barnslig, när det enda jag sade var att ditt debattsätt kan upppfattas som omoget? Detta är ingen stor sak, men det ett tydligt exempel på en enkel fråga där du faktiskt kan visa om du har någon distans till din egna argumentation eller om du kan se dina egna brister. Om du inte kan medge en sådan här liten sak, utan istälet försöker gömma dig bakom kringskrivningar som t.ex. angrepp mot mitt pseudonym etc.  då tar du som sagt dig själv på alldeles för stor allvar.

Överraska mig nu! Visa att du står för det du säger och är beredd att omvärdera när förutsättningarna kväver!

Du vägrar fortfarande att kommentera när jag avslöjar din ”falskhet”, Samuel. Senast när jag nu påpekade att du inte haft problem med pseudonym tidigare, varken tidigare i vår diskussion eller i tidigare kommentarer på bloggen. Det är bara nu när du inte har något annat att angripa. Men när jag påekar det så låtsas du inte om att jag har sagt det. Tror du verkligen att det försvinner då? Alla som läser här ser hur du undviker det jag skriver och hur falsk du därmed gör dig.

Nåväl, jag provar att spela på din planhalva och skriver mitt namn. Jag tvivlar på att det kommer att göra skillnad men jag ger dig en chans till. Nu vet du egentligen inte om jag heter Carl,  men du hävdar ju att det gör stor skillnad så var så god (dock tycks det enbart göra skillnad just nu och inte i andras inlägg, men jag antar att jag inte får svar på varför det är så)

Jag kan säga att jag faktiskt aldrig har tänkt på kopplingen Ano(nym) och då har jag ändå använt detta pseudonym ganska länge till och från. Ano hade i mina tankar inget med anonym att göra, men nåväl

”Jag personligen ser inte det som om jag gjorde en halmgubbe av det hela”

Vad anser du då Samuel? Tycker du att det var en helt naturlig koppling från min kommentar att din debattstil kan uppfattas som omogen till att du säger att jag kallat dig barnslig? Jag säger återigen: Detta är ingen stor grej för mig. Men som sagt ett tydligt exempel på brister i din debattstil som du av någon outgrundlig anledning inte kan se, och det visar på en karaktärsbrist.

men om det, mot förmodan, är så så ber jag om ursäkt…

Tack! Ett steg på vägen! Nu ska du bara se det uppebara också. Att det inte alls är mot förmodan utan glasklart.
”Jag kan omvärdera mig – men då krävs det också lite öppenhet från din sida – vilket är något jag inte ser så värst mycket av… Det jag ser (vilket naturligtvis kan vara fel) är en besserwisser bakom ett pseudonym…

Jag kan förstå att det i dina ögon verkar som att jag har besserwisserattityd och det har inte varit min mening att få det att låta så. Jag försöker att dela med mig av många många år av intensiva debatter och på det sättet ge dig en chans att bättra på dina brister för att lättare nå ut med det du har att säga. Det innebär inte att du ska sluta vara utmanande eller ta ytterligheter som exempel, men att du inte bör ställa dig i ”ena diket” och stå kvar där. Då ger du bara sken av att vara ytterligare en av många efterpubertala debattörer som ser världen i svart-vitt (även om det säkert inte är så). Du tycks dock inte se dina brister, trots att jag, och tydligen fler med mig, påpekar dem. I stället går du i försvarsställning och skapar halmgubbar, vilket gör att du kommer fortsätta att stå still i din debatteknik och inte utvecklas till att bli bättre.

Nu när jag sagt mitt namn så ser jag fram emot din omvärdering av dig själv.

”Vadå vägrar svara på dina frågor sen du ändrat ditt namn?`Jag har inte hunnit svara på något över huvud taget… Jag har annat för mig än att svara på bloggkommentarer…

Kom igen, Samuel! Vem tror du att du lurar? Du har hunnit svara massor med inlägg. Dock inte på det jag frågat. Så tid har funnits. Du har bara lagt den på att prata runt mina frågor. Som sagt: Vem tror du att du lurar?

”Men jag står fast vid min stil att ta till ytterligheter för att få fram min poäng…

Jag börjar fundera på om det är en dysfunktion du har att faktiskt inte se vad jag skriver, eller om du medvetet slingrar dig. Vad har jag gång på gång sagt om att ta till ytterligheter för att visa en poäng? Anser jag det fel? Är det ytterligheter för att visa en poäng jag angripit? Läs det jag skrivit!

”Är det svar nog på din fråga Carl?

Du har knappt börjat!
1. Du pratar om användandet av ytterligheter på ett sätt som jag redan från början sagt att man kan göra, och det är inte det jag angripit, utan ditt sätt att helt bli ytterligheten. Detta har jag skrivit i inlägg efter inlägg och du låtsas inte om det utan kämpar vidare mot din halmgubbe där du fåt för mig att jag helt ratar ytterligheter. Vad/hur ska jag skriva för att få dig att ta till dig det jag skriver oc svara på det istället för att angipa det jag från början sagt är okej?

2. Du tycks fortfarande inte förhålla dig till den lilla bit av diskussionen som jag plockat ut för att visa på din brist på förmåga att inse dina egna brister, nämligen att det var fel av dig att dra slutsatsen att jag säger att du är barnslig bara för att jag påpekat att ditt debattsätt kan uppfattas som omoget. Jag förstår att du och övriga som läser tycker att detta blir tjatigt, men jag tror också att övriga läsare kan se varflr jag tjtar, nämligen p.g.a.att hur du gång på gång duckar för detta uppenbara fel som du gjort men som du inte kan medge! Det närmsta du kommit är att om det mot förmodan är så så ber du om ursäkt, men det skärmmande är att du inte kan inse att du faktist drog en förhastad slutsats. Vad är du för människa som inte kan erkänna en sådan lite detalj?

”Nej jag har inte hunnit svara på alla frågor – och jag har undvikit några av dina frågor…”

TACK, Samuel! äntligen kunde du erkänna att du faktiskt undvikit några frågor. Nästa steg är att du faktiskt svarar på dem, eller åtminstone talar om varför du inte vill svara på dem, men det får bli en annan gång. Nu har jag tröttnat på att undervisa grundläggande argumentationsteknik till dig. Du är en envis elev

”SLUTA tillskriva mig åsikter och vad jag gör och inte gör… Jag har haft fullt upp hela dagen så säg inte att jag har haft tid när du inte vet något om det… OK?”

Jag förtydligar återigen i förhoppning att du denna gång förstår ett väldigt banalt budskap: Det jag påpekar är inte avsaknad av text utan avsaknad av substans. Hade du inte svarat alls så hade jag absolut förstått att tidsbrist funnits. Men när du har tid att svara långa slingrande inlägg men utan att svara på mina frågor så måste du väl inse att argumentet ”jag har inte haft tid” inte håller? Det är ju så banalt att jag förbluffas över att du inte förstår! Du gör ju bort dig mer och mer för varje inlägg!

Men till ditt försvar vill jag i alla fall säga att jag tycker att det var stort att du nu i alla fall medgett att du undvikit några av mina frågor, vilket i alla fall gläder mig att du kunde medge. Det visar att du inte helt och hållet lever i din egna fantasibubbla, utan kan medge vad du gör. Det tycker jag var bra gjort! (Sedan är som sagt frågan varför du gör det om du vill driva en seriös blogg. Men det är en annan femma) Ett seriöst tips i fortsättningen: Om du inte vill eller kan svara på något: Säg det i stället för att inte låtsas om frågornas existens, såsom du gjorde med frågan om vad ”din själs mörka natt” innebär. Jag accepterar naturligtvis när du inte vill svara, bara du kan stå för det och inte låtsas om att du svarar när du inte gör det.

”Jag erkänner inget som jag inte anser mig ha gjort fel… Gjorde jag fel i min slutsats så ber jag om ursäkt för detta så ber jag om ursäkt… Det har jag redan sagt… Men jag är inte så säker på att jag gjorde fel slutsats och kan du inte släppa det så kan du sluta skriva nu…

Då har jag fått svar, även om svaret förbluffar mig. Du tycker inte att du drog fel slutsats när du gick från att jag sade att din debattstil kan uppfattas som omogen till att du hävdade att jag kallat dig barnslig. Då vet jag. Inte nog med att du öevrreagerar, du kan inte ens se att du gör det. Ingen bra egenskap hos en som vill driva en provocerande blogg. Jag gissar att du fått lite för mycket som du vill i livet, men så fungerar det inte i den stora världen. Men nåväl, nu har jag som sagt i alla fall fått svar. Tack för det.

”Så tar du upp det en gång till så blir det ditt sista inlägg om saken… Comprendo?

Hot om avstängning? Oj, nu börjar du verkligen bli desperat. Var är det frågan om Samuel? Kan du inte hantera mig? Klarar du inte, för att använda dina ordalag, lite ytterlighheter och provokation? Det är ju ditt signum Tro mig: Det finns värre fiskan än jag där ute. se det här som en övning i att hantera en jobbig kommentatör Men oroa dig inte. Jag ska inte skriva mer om exenplet ovan. Du har ju gett mig svar. Det vara bara ett väldigt förvånande sådant.

”Nu ska jag sova så säg inte till mig att jag undviker frågan eller något nu om du inte får svar på något dygn – jag är upptagen i morgon nämligen”

Jag har aldrig sagt, eller ens antytt, att du undviker frågan p.g.a. din svarsfrekvens, Samuel, utan bara när du skriver en massa text som inte innehåller svaret på min fråga. Det fattar nog alla som läser, utom du.

Då så, Samuel. Tack för en…intressant… diskussion. Jag är verkligen förvånad över resultatet. Av det jag läst innan så hade jag intrycket av att du tog dig själv på lite för stort allvar, men jag hade ingen aning hur djupt denna föreställning gick, och hur mycket någon som vill driva en serös blogg kan fly verkligheten i diskussion. Men jag får vara glad för det lilla. Efter lång tid kunde du i alla fall medge att du undvikit vissa av mina frågor. Det är ett bra steg på väg mot att vara en skicklig debattör, och helt allvarligt ska du ha en eloge för det. Nästa steg är som sagt att inte undvika frågor, utan att antingen svara på dem eller svara att man inte vill svara. (och tydligen måste jag återigen förtydliga att det inte handlar om att svaren tar tid utan att man i svaren man sedan skriver inte svarar på direkta frågor) Då kommer fler, inklisive jag, att ta dig på mer allvar. Men som sagt; Det får någon annan lära dig. Eller i den ideala världen kanske du tar dig i kragen och granskar dig själv, och utvecklas på egen hand??
Ha det gott, Samuel och lycka till på vägen mot bättre debatt!

Se där! Du hittade lite tid i ditt ”fullbokade” schema!

”Om du inte förstått att många inte har lätt att råd från anonyma personer som kan tolkar (eller tolkas) som besserwissrar så har själv ganska mycket att lära…”

Ja, Samuel. Jag har mycket att lära. Men återigen: Till skillnad från dig så kan jag medge det och därmed ha chans att utvecklas. Men om du inte lär dig att inse att du har mycketa tt lära och ta åt dig av kritik så kommer du att forstätta stå på samma punkt.

”Jag hotade inte med avstängning – jag sa bara att det skulle bli det sista inlägg om den saken i så fall… Se så lätt det är att missförstå någon på nätet!”Du skrev såhär:  ”Så tar du upp det en gång till så blir det ditt sista inlägg om saken…”. Hur planerade du att se till att det blev mitt sista inlägg om du inte tänkte stänga av mig/ta bort inlägg? Missförstånd kan lätt ske. Men oftast beror det på otydligheter.

”Mitt förslag till dig är att om du vill undvika att bli missförstådd och tagen mer seriös är att komma ut med namn och bild som de flesta seriösa debattörer gör… Det känns trevligare…”

Jag har redan kommit ut med namn. Nu kan du släppa det Samuel. Varflör besatthet av en bild? Vill du söka upp mig? Och på vilket sätt minskar risken för missförstånd med en bild? (Det var många frågor och jag utgår från att du, i vanlig ordning, inte kommer att svara på 50-100% av dem)

Nu ska jag börja jobba med min bok så om du ursäktar mig så ”slingrar” jag mig nu och svarar inte på dina frågor mer här i alla fall…

”Jobba med din bok”? Var det det som var att du ”var upptagen imorgon”? Okej, jag förstår…Välkommen i en ny tråd med en identitet…

Jag har gett dig mitt namn. Har du verkligen sådant behov av att hitta något att angripa mig med att du skriver sådant som inte längre är aktuellt? Då är det dags att sluta skriva Samuel.
Och om du menar att gå ut med bild så är det för det första inget som ”de flesta debattörer” gör. För det andra är en av de många frågor du inte svarat på just detta: Varför tjatar du om och om igen om min identitet, när du, varken i början av vår dialog, eller mot många många andra här på forumet, inte har problem med att de inte har bild? Du är inte konsekvent utan tar till det argumentet när du är tvängd och inte har något annat att säga. Jag antar att jag inte får svar denan gången heller, så tillsvidare får jag, och övriga läsare, anta att det handlar om att du helt enkelt inte hade något bättre att angripa och då fick ta det istället. Om du mot förmodan ändå vågar svara på detta så gör det när du har tid. Inte idag när du måste skriva på din ”bok”.

Jag svarar på det här inlägget då det blir för smalt längre ned i tråden…

Ano (eller ”Carl” som jag antar är ditt andranamn): Din attityd blir bara mer och mer barnslig och jag släpper dig nu… Du vill ha svar på dina frågor men vägrar acceptera min önskan om öppen identitet…
Att du sen ironiserar över att jag ändå tar mig tid att svara på dina kommentarer och sätter ordet ”bok” inom situationstecken (något som starkt insinuerar att du inte tar mitt arbete på allvar) förstärker bara min känsla av att du inte är seriös…

Lev väl!

Långa dagar och ljuva nätter/ Samuel Varg Thunberg